Skogssallat växer halvskuggigt på frisk, gärna stenig mark. Den är ursprunglig i skogar med ädellöv, hassel, björk, tall eller gran och förekommer sällsynt även i alsumpskogar. Skogssallat växer på klapperstensvallar vid havet, i karster (drygt 30 noteringar), bäckraviner och sällsynt i västra landborgens branter. Den är kulturgynnad och ses i gamla stenbrott, röjda skogsdungar, stenrösen och betade friskängar med buskar; när skogsbete införs gynnas växten. Sällsynt är skogssallat funnen på ruderatmark med jord- och stentippar.
Skogssallat är spridd över större delen av ön, mest frekvent i Mittlandet, västra kustskogen, Stora Alvarets dungar och karster samt västra stenkusten med dess gamla stenbrott. Den har ökat och gynnats av den igenväxning som skett av landskapet men fortfarande är den ganska sparsam på det skogfattiga sydöstra Öland och ännu saknas fynd från Segerstad sn.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné och hans sällskap när de letar luktvioler den 3 juni 1741 vid västra landborgen nedanför Borgholms slott (Linnæus 1745). Några violer såg man inte men bland annat noterades Prenanthen, ett äldre namn för skogssallat. Skogssallat växer än idag i branten precis nedanför slottsruinen. Tidigt belagd Borgholm: O. Nordstedt 1883 (LD).
Utbredning
Funnen i 79 rutor = 83 %; allmän = 32 socknar (nyfynd Egby och Bredsättra).
Sterner 1938 tämligen allmän = 28 socknar (Föra, Egby, Bredsättra, Segerstad och Gräsgård 0); Sterner 1986 tämligen allmän = 30 socknar (nyfynd Föra och Gräsgård).
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0
