Gemsrot härstammar från centrala och sydöstra Europa. Den förekommer ganska ofta i odling och har lätt för att sprida sig nära trädgårdar där den odlas. Vanliga växtmiljöer är vägkanter och ruderatmark som jordtippar. Ibland ses gemsrot i glesa löv- eller tallskogar, betade hässlen, öppen betesmark och kvarstående på ödetomter.
Gemsrot är främst funnen nära de större tätorterna och byarna. Norr om Borgholm uppvisar den samma mönster som andra trädgårdsflyktingar, dvs. den minskar påtagligt i frekvens. Gemsrot har en tydligt ökande tendens men de flesta förekomster är små, runt någon kvadratmeter i omfång.
Gemsrot kan främst förväxlas med stor gemsrot D. plantagineum. Den skiljs på att blomskaftet hos gemsrot har långa hår och korta glandelhår; stor gemsrot har långa glandelhår men saknar vanliga hår. Basalbladen hos gemsrot är hjärtlika med en bred men grund inskärning. Hos stor gemsrot är de äggrunda, nästan helbräddade med en tvär bas utan inskärning; de är därför grobladslika (jämför artepitetet plantagineum). Blomningen hos gemsrot är något senare än hos balkangemsrot D. columnae, i princip hela maj månad.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Löt: Torparehorva söderut, vid landsvägen ÅL 1981. Kastlösa: Bjärby norr om, vid väg 136 ÅL 1981. Ej återfunnen under inventeringen på exakt samma lokaler men väl i närområdet. Första belägg som förvildad Ventlinge: kyrkan 1100 NNV, fuktig dunge intill sommarstuga Jörgen Josefsson 2001 (OHN).
Utbredning
Funnen i 47 rutor = 49 %; allmän = 31 socknar (Egby och Stenåsa 0).
Sterner 1986 mycket sällsynt = 2 lokaler.
Förändring: Starkt ökande +++
