Vildpersilja växer på frisk, näringsrik och helst öppen jord som ofta är kalkpåverkad. Den är främst noterad från ruderatmarker som jordhögar, stentippar, komposthögar och gamla stenbrott. Vildpersilja är vanlig i människans närhet och dyker upp i trädgårdsland, på gårdsplaner och gödselhögar. Många fynd är också gjorda i vägrenar och åkerkanter. Vid några tillfällen är vildpersilja funnen i betesmarker, skogsbryn och på steniga stränder.

Vildpersilja är vanlig på en stor del av Öland men norr om Borgholm är det något glesare med fynden. Det är tydligt hur den håller sig nära människoboningar och helt undviker östra Ölands sjömarker och Stora Alvaret.

Vildpersilja företräds på Öland av fyra varieteter: liten vildpersilja var. agrestis, smal vildpersilja var. cynapium, trädgårdsvildpersilja var. domestica och stor vildpersilja var. gigantea. Av drygt 300 fynd under inventeringen har 1/3 bestämts till varietet. De fördelar sig enligt följande (antal fynd efteråt inom parentes): var. agrestis (3), var. cynapium (49), var. domestica (34) och var gigantea (10). Fynden är få för varje taxon varför det är svårt att dra några säkra slutsatser om de olika varieteterna föredrar olika biotoper (se nedan).

Lågväxta plantor (< 70 höga) har var. agrestis och var. domestica. De har färre småflockar än 14 och de nedre bladen har 1–3 småblad. Hos var. agrestis är stjälken nertill kraftig, kantig och solid. Sidogrenarna utgår i en vinkel av 60–85° och primärflockens skaft är efter blomningen kortare än 4 cm. Liten vildpersilja växer ofta som åkerogräs och har en sydlig utbredning i Sverige. Hos var. domestica är stjälken nertill kantig–rund och oftast ihålig. Sidogrenarna utgår i en vinkel på 40–60˚ och primärflockens skaft är efter blomningen längre än 4 cm. Trädgårdsvildpersilja växer på öppen och störd mark (Jonsell & Karlsson 2010).

Både var. cynapium och var. gigantea är högväxta (> 60 cm hög planta), småflockarna är minst 14 till antalet och de nedre bladen har 3–5 småblad. De skiljs sinsemellan på att var. cynapium har ett färre antal flikar i det enskilda svepet (3–5) och flikarna är mindre än 14 × 0,7 mm. En bra karaktär är att stjälken nertill är tydligt uppsvälld mellan noderna. Smal vildpersilja växer på ruderatmark men ibland i skogsbryn och ängsmark. Var. gigantea har 5–7 flikar i det enskilda svepet och flikarna är större än 14 × 0,7 mm. Stjälken är inte uppsvälld mellan noderna. Stor vildpersilja växer på starkt kulturpåverkad mark (Jonsell & Karlsson 2010).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.