Mjukdån växer i åkrar som är mindre intensivt brukade. Där växer den tillsammans med andra ovanliga och hotade åkerogräs som åkermadd Sherardia arvensis och riddarsporre Consolida regalis; drygt hälften av fynden är gjorda i åkrar och på trädor. Men växten förekommer också i så kallat grusalvar där drygt en tredjedel av fynden är gjorda. Där växer mjukdån med andra åkerogräs som småsporre Chaenorhinum minus och rödmire Lysimachia arvensis. Marken består av centimeterstora fragment av vittrad kalksten och håller åtminstone vintertid en del fukt. I takt med att växtens livsbetingelser i åkermiljöer försämras bedöms alvarlokalerna bli allt viktigare för artens fortlevnad på Öland. Några fynd är gjorda på grusiga havsstränder respektive jordtippar.

Mjukdån växer främst på den norra halvan av Stora Alvaret. I åkermiljöer är den glest funnen över Öland. Liksom många andra åkerogräs har den svårt att konkurrera och fortleva i dagens odlingslandskap men fortfarande har den stabila förekomster i allmogeåkrarna vid Karum, Högsrum sn. Jämfört med Sterner (1938) har mjukdån en tydlig minskning. Då hittades den i betydligt fler socknar och endast tre av drygt 70 observationer i Sterners liggare är från alvarmark medan resterande fynd är gjorda i åkrar.

Gammal, bofast.