Vattenbläddra och den närstående sydbläddra U. australis utreddes av Thor (1979). De båda arterna kan endast skiljas från varandra när plantorna blommar. Från övriga bläddror skiljs vattenbläddra och sydbläddra på att de långa skotten har blad med taggar och även gott om fångstblåsor. Utseendet av de fyrarmade hår som finns på insidan av blåsorna skiljer ut vattenbläddra och sydbläddra från övriga bläddror men tyvärr inte sinsemellan. Blommande exemplar skiljs på att vattenbläddra har en underläpp vars sidor är nedåtvikta medan sydbläddra har en underläpp som är platt och utbredd. Under inventeringen har en del fynd utan blommor endast kunnat bestämmas till vattenbläddra (aggregat) där även sydbläddra kan ingå. Sydbläddra är aldrig noterad på Öland men skulle kunna växa i något näringsfattigt småvatten. Knappt 70 % av fynden har varit blommande och rapporterats som vattenbläddra. Det finns därför två slags prickar i den aktuella utbredningskartan men jämförelse med Sterner (1938) har gjorts med vattenbläddra + vattenbläddra (aggregat).

Vattenbläddra växer i sötvatten som är måttligt näringsrikt men ofta kalkrikt. Skogskärr, alvarträsk och sjöar, kanaler, bäckar och sprängda vattenhål anges som växtplatser. I Persnäs sn har den några lokaler i vattenfyllda stenbrott som ligger nära havet. På flera lokaler växer den tillsammans med dvärgbläddra U. minor.

Vattenbläddra har sin huvudutbredning i kärr inom Mittlandet och är vanlig i och runt Hornsjön, Högby sn. Växten har försvunnit från en del äldre lokaler exempelvis numera utdikade Kleva mosse, Resmo sn. Även kärr i socknarna Alböke och Föra är numera alltför torra för vattenbläddra. Trots detta är den fortfarande spridd på Öland och har kunnat dra nytta av de vattenhål som idag anläggs i betesmarker. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen skillnad i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.