Daggsvingel växer på fuktiga, saltpåverkade och skyddade havsstrandängar som kan vara betade eller ohävdade. Påfallande ofta växer den nära mindre urbergsblock eller där sötvatten sipprar fram. Daggsvingel kan sällsynt även växa på klapperstensvallar och är vid ett tillfälle funnen alldeles nära havet på botten av ett gammalt stenbrott. Underarten bedöms delvis vara förbisedd under inventeringen.

Daggsvingel är funnen främst längs västra kusten, från Högsrum sn och söderut till Torslunda. Speciellt riklig är den på de välbetade och låglänta strandängarna vid Ekerumsbadet, Högsrum sn. Längst uppe i norr erbjuder den skyddade Grankullaviken många lämpliga växtplatser liksom kusten från fyren Långe Erik och vidare åt sydväst.

Daggsvingel känns igen på sin blågröna färg, korta småax och utlöpare. De vegetativa skotten har blad som är tätt håriga; däremot brukar inte småaxen vara håriga. Övergångsformer mot vanlig rödsvingel subsp. rubra förekommer.

Gammal, bofast.