Röd hundrova är ursprunglig i södra och västra Europa, norra Afrika och västra Asien. Den är känd i Sverige sedan 1800-talet. Röd hundrova odlades förr men är ett sällsynt inslag i moderna trädgårdar. Den växer på öppen, torr och gärna kalkrik mark, främst i ruderatmiljöer som trädgårdstippar, gamla sandtag och stentippar. Sällsynt hittas den i vägrenar, åkerkanter, på ödetomter och som ogräs i trädgårdar.
Utbredningen är koncentrerad till ett band som löper tvärs över Öland, från socknarna Algutsrum–Torslunda i väster till N. Möckleby–Gårdby–Sandby i öster. Växten saknas norr om Borgholm. Arten tas inte upp i Sterner (1938) även om den redan då var funnen på Öland och finns med i liggaren. Intressant är att Rikard Sterner antecknade röd hundrova 1937 från Övetorp, Algutsrum sn; där finns den än idag kvar på flera ställen i byn. Röd hundrova har expanderat sedan Sterner (1938) men kanske är expansionen nu avslutad då någon påspädning med nytt plantmaterial knappast förekommer.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd Gräsgård: G. Ekström 1907 (OHN) samlad som B. alba, det. ThK 2004. Första fynd som säkert förvildad Borgholm: Borgholm hamnen RS 1933 (S) conf. ThK 2004. Först publicerad: Rodenborg (1961). "På ruderatmark i Södra Möckleby samhälle påträffades år 1960 en Bryonia-art, som måste vara antingen B. alba L. eller B. dioica Jacq. Då jag ej kunde finna annat än hanblommor på växten rörde det sig tydligen om B. dioica."
Utbredning
Funnen i 18 rutor = 19 %; spridd = 15 socknar (ej återfunnen Räpplinge, Hulterstad och S. Möckleby); nyfynd Köping, Gärdslösa, Glömminge, Runsten, Gårdby, Sandby och Resmo)
Sterner 1938 ej nämnd, men i liggaren noterad sällsynt = 3 socknar; Sterner 1986 tämligen sällsynt = 11 socknar (13 lokaler).
Förändring: S 38 ökande ++; S 86 oförändrad ± 0
