Pärlhyacint härstammar från mellersta och sydöstra Europa. Den var åtminstone förr vanlig i odling på Öland men ersätts i dagens trädgårdar alltmer av armenisk pärlhyacint M. armeniacum. I Sterner (1938) uppges pärlhyacint främst från sandiga åkrar där den kunde bli ett besvärligt ogräs. Än idag växer arten i sandig åkermark, trädor och betade torrängar där den ibland kan förkomma i stort antal. Under inventeringen har många fynd gjorts i vägkanter, ibland är arten kvarstående på ödetomter, i skogsmark och tillfälligt sedd på utkast.

Pärlhyacint har idag en liknande utbredning som kartan i Sterner (1986) visar, med rika lokaler på norra Öland, främst i Böda och Högby sn. Av kartbilden framgår var man finner sandiga marker på Öland som utmed östra sidan, Runsten sn och söderut till Sandby. Pärlhyacint har ökat tydligt jämfört med Sterner (1938), det var först under 1930-talet som växten började naturaliseras mer allmänt. Även jämfört med kartbilden i Sterner (1986) är fynden idag något fler men troligen var de äldre botanisterna inte lika frikostiga med att notera tillfälliga förekomster på utkast. På sikt riskerar de rika förekomsterna i sandiga åkrar och trädor att försvinna. Under inventeringen är den noterad i samtliga socknar förutom Egby. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Kulturflykting, bofast.