Ormtunga är vanlig i östra sjömarken. På Stora Alvaret växer den främst vid de större träsken. Jämfört med tidigare inventering har den försvunnit från sydvästra Öland. Orsaken är att strandbetet upphört och lokalerna vuxit igen. Samtidigt kan ormtunga missgynnas av alltför hårt bete. Rikard Sterner noterade ormtunga på flera moränöar i Kalmarsund. Betet på dem har upphört och de har övertagits av häckande fåglar vars spillning täcker marken. Sammantaget en liten minskning på sydvästra delen av ön även om arten idag är funnen i lika antal socknar. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 4 juni 1741 nära Färjestaden. "Torslunda ängar lupo vi hastigt igenom. Här fanns Statice I, Alchemilla I, Actea, Veronica scutellata, Sanicula, Stachys foetida, mycken Ophioglossum, mycken Ophrys major och än mera Paris." (Linnæus 1745). Växterna i tur och ordning: trift, daggkåpa, svart trolldruva, dyveronika, sårläka, stinksyska, ormtunga, tvåblad och ormbär. Torslunda ängar finns idag inte kvar men ormtunga växer på en strandäng i södra delen av Färjestaden. Tidigt belagd Högsrum: N. A. Johansson 1856 (GB).
Ekologi
Ormtunga växer på frisk–fuktig, gärna kalkrik mark. På betade havsstrandängar förekommer den i bältet med rödsvingel Festuca rubra. Även fuktiga dynsvackor och nyröjda strandängar på fuktig sand kan hysa arten. På "inlandslokaler" växer den främst i betade kalkfuktängar eller slåtterängar. Ibland är den noterad i sumpskogar, obetade skogskärr, uttorkade alvarvätar och längs stigar genom ädellövskog. På Stora Alvaret är den vid två tillfällen funnen i karster där den kan bli osedvanligt högväxt. Rikard Sterner noterade ormtunga 1934 SO om Vickleby kyrka i den udda miljön grusalvar. Året efter torrsommaren 2018 återfanns den OSO om nämnda kyrka i grusalvar tillsammans med bortdöende tuvor av fårsvingel Festuca ovina.
Utbredning
Funnen i 71 rutor = 75 %; allmän = 31 socknar (Kastlösa och Ventlinge 0).
Sterner funnen i 61 rutor = 64 %; allmän = 31 socknar (Gårdby och Sandby 0).
Förändring: Något minskande - främst på sydvästra Öland
