Knägräs har en bred ekologisk nisch och växer på torr–frisk, mager och ofta något kalkfattig mark. Den är vanlig på alvarets betade torrängsryggar; de avsattes som moränryggar under senaste istiden och har sedan svallats av havsvågorna varvid de urlakats på kalk. Mätningar i Sterner (1938) visar en pH-amplitud på 4,1–6,3 för knägräsängen, upp till pH 7,8 för enstaka plantor. Någon gång ses knägräs i de jordfyllda sprickor som genomlöper kalkstenshällen eller i kanten av vätar. Glesare tallskogar, tuviga fuktängar och sandgräshedar nära havet kan också duga som växtmiljöer.

Knägräs är en vanlig växt på Öland och speciellt tätt mellan noteringarna är det på Stora Alvaret. Men fläckvis är det glest med fynd som från Greby alvar och slottsalvaret, Räpplinge sn. Förklaringen kan i detta fall möjligen vara en sämre täckning under inventeringen. Barrskogarna uppe i norr, Böda sn, saknar nästan helt fynd. Kanske är skogarna där alltför skuggiga för gräset? Knägräs är fortfarande vanligt på Öland men missgynnas om betet upphör eller näringsämnen tillförs marken. På grund av sitt lågvuxna växtsätt blir gräset lätt utkonkurrerat av högre växtlighet.

Gammal, bofast.