Bäckbräsma växer på blöt, näringsrik mark gärna med rörligt grundvatten. Den växer i de källflöden som bryter fram strax nedanför västra landborgen och framför allt deras fortsättning västerut mot kusten i form av bäckar, diken och sumpskogar. På övriga Öland växer den i fuktängar, alsumpskogar, fuktiga lövskogar, bäckar och diken; de sistnämnda ofta kvävepåverkade. Många lokaler är ohävdade medan andra betas av häst eller nöt.

Bäckbräsma är ganska ovanlig på Öland. Liksom tidigare inventeringar visat växer arten främst längs västra sidan, från Högsrum sn i norr till Kastlösa i söder. Lokalerna i källflöden strax nedom västra landborgen är idag färre och bäckbräsma har inte gått att återfinna på sin primärlokal sydväst om Resmo källa. Många av lokalerna i Kastlösa och Smedby sn är nästan helt borta. Utdikningar och uppodling med kulvertering av källflöden har spolierat flera lokaler. I gengäld har arten hittats i några nya socknar vilket förskjutit både nord- och sydgränsen rejält. I Sterner (1938) betvivlas bland annat uppgiften från Runsten hos Ahlquist (1815–17) "in aquosis umbrosis passim". Vår inventering har visat att bäckbräsma växer i Dammen vid Lindmossen, ett stort våtmarkskomplex i Runsten sn. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är något minskande, speciellt då växten försvunnit från rika lokaler på sydvästra Öland.

Bäckbräsma skiljs från närstående arter på sina vita kronblad som kontrasterar fint mot de purpurvioletta ståndarknapparna. Plantan saknar basal bladrosett; bladen smakar skarpt och bittert. Detta har inte hindrat att de förr förtärdes som sallad på våren.

Gammal, bofast.