Spjutsporre härstammar troligen från centrala och södra Europa samt angränsande delar av Afrika och Asien. I Sverige är den känd sedan början av 1800-talet (Skåne). Den har inkommit som barlast åtminstone till Blekinge (Fröberg 2006) och Småland (Edqvist & Karlsson 2007). Till Danmark är den troligen införd med klöverfrö (Hartvig 2015). Idag växer spjutsporre i vårt land främst som åkerogräs i Skåne och på Gotland.

Spjutsporre växer i åkrar som är måttligt besprutade, glest bevuxna och helst med vårsådda grödor. Eftersom den blommar sent på säsongen, juli till september, hinner inte alltid plantan sätta frukt innan åkern plöjs upp. Dessutom är den beroende av långa och milda höstar för att ge rik frösättning. Fröna har svårt att sprida sig utan ramlar rakt ner när kapseln öppnar sig. Spjutsporre växer mycket sällsynt på Öland som åkerogräs. På en lokal har den spridit sig ut i en närbelägen alvarmark där den växer på lite fuktigare vittringsgrus. Tillfälligt är den funnen i ett stenbrott, som trädgårdsogräs och i kanten av en nygjord cykelbana.

Spjutsporre är endast känd från två områden på Öland. Den upptäcktes 1960 i en vall nära Albrunna, S. Möckleby sn. Där återfanns växten i ett par åkrar 1998 och har sedan dess förekommit årligen inom området. Vid Nedre Vannborga, Köping sn, hittades spjutsporre i en åker 1995. Den fanns kvar 2014 men var sparsam eftersom åkern då omförts till vallodling. Spjutsporren klarade sig kvar genom att växa på en traktorväg. Tillfälligt har växten noterats i ett stenbrott nära Övra Vannborga dit den troligen kommit med tippade jordmassor och samma år även i en åker nära Äleklinta, Alböke sn.

På Öland är endast underarten äkta spjutsporre subsp. elatine känd.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.