Jättestarr växer i blöt, näringsrik mark som skogskärr, sumpskogar med klibbal eller björk, videkärr, vid bäckar samt längs stranden av Hornsjön, Högby sn; en del lokaler har ett extensivt bete. Jättestarr kan även växa på lite torrare mark som i hässlen och igenväxande slåtterängar. Arten ses ofta på kulturmarker som diken, kanaler och vattenhål, någon gång i fuktiga åkerkanter.
Jättestarr växer främst i västra kustskogen, våtmarker i Mittlandet och de nordliga socknarna Högby, Källa och Persnäs. Speciellt frekvent är den i omgivningarna runt Hornsjön. Utbredningsmönstret känns igen från Sterner (1938) men arten har försvunnit från en del socknar, främst på östra sidan av ön. Som tidigare saknas jättestarr helt på sydöstra Öland. Dräneringen av landskapet har även drabbat denna art. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).
Artnamnet riparia kommer av latinets ripa (flodstrand) och syftar på växtplatsen. Den delar för övrigt det namnet med backsvala Riparia riparia.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: en av två arter på våta ställen. Tyvärr framgår det inte av texten vilken den andra arten är. Belägg utan årtal Runsten: i en bäck A. Ahlqvist (S). Tidigt belagd Torslunda: A. W. Thorén 1865 (S).
Utbredning
Funnen i 45 rutor = 47 %; tämligen allmän = 25 socknar (ej återfunnen Egby, Bredsättra, Gårdby, Stenåsa och Resmo).
Sterner 1938 funnen i 39 rutor = 41 %; tämligen allmän = 28 socknar (Böda, Segerstad, S. Möckleby, Gräsgård och Ås 0) men i Sterners liggare noterad från Ås sn 1920 av Sterner; Sterner 1986 tämligen allmän = 30 socknar (nyfynd Böda och Ås).
Förändring: Något minskande -

