Revigt saltgräs är en i Sverige sydlig art som växer längs landets kuster och i Östersjön är spridd till Öland och Gotland. Arten växer allra längst ut i vattenlinjen och bildar här en bård mot havet på stenig, lerig mark, ställvis i täta mattbildande bestånd. En annan typisk växtmiljö för gräset är skonor med gles vegetation. Revigt saltgräs växer mestadels vegetativt, blommar sällan och som enda art av de tre saltgräsen bildar den ovanjordiska revor under sensommaren.

På Öland är arten mer ovanlig än kustsaltgräs P. capillaris och grått saltgräs P. distans. Revigt saltgräs är funnet på dryga 50-talet lokaler, varav majoriteten längs den östra kusten. Gräset beskrevs av Sterner (1938) som växande i nedre strandområdet, "särskilt i NO riklig och ofta beståndsbildande". På östra Öland saknades det under hans inventering endast i Gärdslösa, Gårdby och Gräsgård socknar. Det verkar som revigt saltgräs minskat på Öland. Skälet bedöms vara dels att strandängar numera sakta växer igen, dels att de partier som ligger närmast vattenlinjen stängslas bort från betesdjuren. Med sin vegetativa spridningsförmåga klarar arten ett hårt betestryck men kan konkurreras ut av andra växter när betestrycket minskar. Övergödningen av Östersjön gör att dagens driftvallar mest består av fintrådiga alger som täcker det mesta närmast vattenlinjen där revigt saltgräs har sin nisch. Revigt saltgräs är troligen även förbisett under inventeringen. Att skilja de tre saltgräsen åt är inte lätt.

Revigt saltgräs utan vippor kan förväxlas med krypven Agrostis stolonifera, ett annat revbildande gräs i samma miljö. Krypven har ganska breda, slaka blad med tydlig nervatur på ovansidan. Revigt saltgräs har styvare blad, ofta något inrullade, och saknar tydliga nerver (Åke Widgren muntlig uppgift).

Gammal, bofast.