Månlåsbräken är glest spridd över Öland. På utbredningskartan ser man östra sjömarkens välbetade sandgräshedar. Även de centralt belägna torrängsryggarna på Stora Alvaret och de små förekomsterna av sandstäpp i socknarna N. Möckleby–Gårdby–Sandby framgår av kartan. Utmed västra kusten, söder om Borgholm, har månlåsbräken nästan helt försvunnit. Upphörd hävd samt en ökad näringsbelastning av magra marker har lett till igenväxning som medfört att gamla lokaler försvunnit. Månlåsbräken är svår att upptäcka och varierar starkt i antal mellan åren varför den är lätt att missa. Efter den extrema torrsommaren 2018 var arten följande sommar helt försvunnen från lokaler där den tidigare hade räknats i tresiffriga tal. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på sandiga ställen i socknen. Tidigt belagd Högsrum: norr om Halltorp C. E. Liljenstolpe 1865 (OHN).
Ekologi
Månlåsbräken växer på torr–frisk, ogödslad och välhävdad mark med glest växttäcke. I södra delarna av Sverige är arten indifferent för kalk medan den norrut i landet är kalkgynnad. Den vanligaste växtmiljön på Öland är betade sandgräshedar, ofta nära havet. Påfallande ofta växer den i mattor av gråfibbla Pilosella officinarum eller svartkämpar Plantago lanceolata men kanske är den lättare att upptäcka då? På alvaret ses den på ursvallade moränbildningar som idag utgör de torrängsryggar som löper främst centralt på Stora Alvaret. Sällsynt växer månlåsbräken i betade hässlen, ohävdad ädellövskog samt i torr och gles granskog. Några gånger är den funnen på vegetationsfria klapperstensvallar och i gamla sandtag. Rikard Sterner fann växten 1927 i en karstspricka väster om Asplunden, Hulterstad sn; under inventeringen har ingen liknande lokal noterats.
Utbredning
Funnen i 37 rutor = 39 %; tämligen allmän = 23 socknar (ej återfunnen Löt, Köping, Räpplinge, Hulterstad och Ås; nyfynd Alböke).
Sterner 1938 funnen i 36 rutor = 38 %; tämligen allmän = 24 socknar; Sterner 1986 tämligen allmän = 27 socknar (nyfynd Föra, Löt och Gräsgård).
Förändring: Minskande --
