Underviol är en karaktärsart för Ölands rika ädellövskogar och hassellundar där den växer på frisk, mull- och kalkrik mark. Ibland är den funnen i lövbärande slåtterängar, blandskog, trivial tallskog och örtrik granskog. Underviol är känslig för bete men klarar sig i extensivt betade hässlen.
Underviol följer utbredningen av rikare kontinuitetsskogar och hässlen på Öland. Mittlandet hyser av självklara skäl de flesta förekomsterna. Som tidigare saknas underviol på det skogfattiga södra och sydöstra Öland. Notabelt är att Ottenby lund, Ås sn, inte erbjuder tillräckligt rika skogar för arten. På Stora Alvaret ses den i några mindre skogsdungar som vuxit upp under de senaste decennierna. I Bödas magra barrskogar är det glest med fynden. Underviol är förvånansvärt konstant och hittas idag i samma socknar där den noterades i Sterner (1938). Men en utglesning har skett, speciellt påtaglig i västra kustskogen från Borgholm och söderut till Högsrum sn, där det tidigare fanns sammanhängande förekomster. Minskningen kan delvis förklaras med att dagens skogar är alltför mörka för underviol. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Underviol kan ibland ha blommor som går åt rosa; detta är noterat vid några tillfällen under inventeringen.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 6 juni 1741 i Albrunna lund, S. Möckleby sn som enligt Linné är "en vacker ekelund" (Linnæus 1745). Linné beskriver med sedvanlig noggrannhet de kleistogama blommorna hos underviolen. Tidigt belagd Torslunda: Tveta A. W. Thorén 1866 (S). Än idag växer underviol på sin sydligaste utpostlokal i Albrunna lund och finns flerstädes runt Tveta.
Utbredning
Funnen i 48 rutor = 50 %; tämligen allmän = 29 socknar.
Sterner 1938 funnen i 52 rutor = 55 %; tämligen allmän = 29 socknar (Segerstad, Gräsgård, Ventlinge och Ås 0).
Förändring: Minskande --

