Hampflockel växer på våt, näringsrik mark och är ursprunglig i sumpskogar, skogskärr, bäckar samt på steniga och blockrika havsstränder, gärna där sötvatten tränger fram. Men idag ses den lika ofta på kulturpåverkade lokaler som större diken, fuktiga skogsvägar, grävda vattenhål, dammar, vattenfyllda stenbrott och tippade jordhögar.
Hampflockel har sina rikaste förekomster i Mittlandets våtmarker, speciellt området runt Igelmossen, Torslunda sn. Den har etablerat sig på flera nya lokaler exempelvis betade strandängar och vassområden vid Beijershamn, Vickleby sn. Hampflockel har en tydligt ökande trend sedan Sterner (1938), en viss ökning kan skönjas även under senare tid. Ökad näringstillgång i landskapet och många lämpliga växtplatser som öppna vägdiken har gynnat arten. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en antydd ökning.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Hulteen (1810). Även omnämnd av Ahlqvist (1821), då som en lundväxt tillsammans med bland annat gulsippa Anemone ranunculoides, hålnunneört Corydalis cava och buskstjärnblomma Stellaria holostea. Tidigt belagd Öland: Alfred Ahlquist 1853 (S).
Utbredning
Funnen i 27 rutor = 28 %; spridd = 20 socknar (ej återfunnen Källa; nyfynd Löt, Egby, Gärdslösa, Runsten, Resmo, S. Möckleby och Ås).
Sterner 1938 sällsynt = 5 socknar (9 lokaler); Sterner 1986 funnen i 20 rutor = 21 %; tämligen sällsynt = 14 socknar.
Förändring: S 38 ökande ++; S 86 något ökande +
Lokaler
Sydlig utpostlokal:
Ås: Ljungbackasjön, betat skogskärr omgivet av lövskog 623370 154004 Mats & Marie Blomstedt 2020.
