Stor getväppling är en växt från Väst- och Mellaneuropa som inkommit med frövaror. Den har också odlats som foder, speciellt på sandiga jordar (Lyhagen 1991), och har därifrån spridit sig ut i landskapet. Första fynd på Öland gjordes just i en åker.

Stor getväppling växer på torr, gärna grusig eller sandig mark. Den hittas främst i vägkanter, övergivna sandtag, längs banvallar, på grusplaner och i ödeåkrar. Däremot går den knappast ut i välbetade torrängar där de inhemska formerna finns.

Stor getväppling är glest spridd på Öland, möjligen lite mer frekvent norrut på ön. Kanske är detta en rest efter tidigare odling som foderväxt på sandiga åkrar? Även utmed Ölands f.d. järnväg har en del fynd gjorts längs den sandiga banvallen. På ruderatmark vid Degerhamn, S. Möckleby sn, är växten vanlig och där växer den även på högar med rödfyr. Det övergivna, stora sandtaget vid Lindby tall, Gärdslösa sn, hyser också rika förekomster. Stor getväppling har troligen ökat under senare tid och kan vara under spridning, främst längs vägkanter på norra Öland.

Stor getväppling skiljs på att den är högrest och att alla stjälkblad har en ändflik som är tydligt större än de parvisa småbladen. Fodret är enhetligt färgat, uppblåst med en bredd på 5–7 mm; blomfärgen är gul. Liten getväppling har foder vars bredd är 2–4(–5) mm; foderflikarna är rödspetsade. De övre stjälkbladen har ändflikar som är lika stora som de parvis sittande småbladen.

Inkommen, bofast.