Strävlosta är inskränkt till Eurasien med utbredning i de centrala och östra delarna av Europa och vidare österut i Asiens bergstrakter. I Sverige är den främst funnen i Skåne, delar av nordöstra Götaland, östra Svealand, på Öland, Gotland och den går norrut till Gästrikland.

Strävlosta är ett högvuxet, flerårigt gräs som återfinns på kalkrika jordar i ädellövskogar, lundar och örtrika barrskogar. Arten är i Mittlandet tydligt knuten till gammal inägomark men har på några ställen letat sig till utmarkens hässlen. Den föredrar skogsbryn, vägkanter och gläntor framför tät och sluten skog, detta likt sin nära släkting skugglosta B. ramosa. Strävlosta verkar dock tåla skuggiga förhållanden bättre, men blir då relativt lågvuxen och glesblommande. Man kan hitta sådana nedtryckta bestånd i igenväxande fägator i Mittlandet. Vid röjningar reagerar växten positivt och kan dyka upp i större mängd. Idag är strävlosta relativt vanlig längs stigar och nyupptagna skogsbilvägar i Mittlandet. De senaste årens röjningar i och kring Lenstad och Norra Möckleby fornborgar, Torslunda och N. Möckleby sn, har resulterat i stora uppslag av strävlosta. Gräset är beteskänsligt och begärligt för nötkreatur men tycks ratas av får.

Strävlosta är vanlig i Mittlandet med ett par sydliga utpostlokaler i Vickleby ädellövskog samt Stora Dalby lund, Kastlösa sn. Utbredningen som helhet är klart västlig och liknar den för skugglosta med särskilt rika förekomster i de ädellövskogsdominerade delarna av Mittlandet. Strävlosta är också vanlig i den västra kustädellövskogen, från Halltorps hage Högsrum sn, samt vidare norrut till Borgholm och Köpingsvik. Längre norrut finns arten här och var i lundar och skogar, med rikare förekomster som runt Hornsjön, Högby sn, samt i Böda Ekopark. En viss ökning konstateras beroende på ökad beskogning av landskapet och upphört skogsbete. Strävlosta är mer frekvent än skugglosta och verkar stå emot förändringarna i landskapet bättre. Med tanke på de snabba förändringar i ädellövskogen som alm- och askdöden medför kan strävlosta gynnas initialt men missgynnas på sikt när mer konkurrenskraftiga gräs tar över. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Strävlosta är svår att skilja från skugglosta, se denna art för vidare diskussion. Strävlosta är relativt tidigblommande med start kring midsommar, nästan en månad före skugglosta.

Gammal, bofast.