Fältnarv förekommer i stora delar av Centraleuropa, i Norden är den känd från Danmark och Sverige. De första svenska fynden gjordes i Skåne i början av 1800-talet och länge var de skånska lokalerna de enda kända i landet.

Fältnarv växer på torr, öppen och grusig mark. Periodvis kan växtplatserna vara fuktiga under höst–vår men snustorra under sommaren. På Öland har fältnarv under inventeringen noterats på fem lokaler där fyra utgörs av grusig mark vid parkeringar respektive ruderatmark. Där saknas i princip andra kärlväxter förutom rödnarv Spergularia rubra och krypnarv Sagina procumbens. Något annorlunda är växtmiljön på Stora Alvaret, en trampad kreatursstig över en torrängsrygg. På lokalen i Köping sn växer fältnarv på grusplanen tillsammans med hårnarv Sagina micropetala. Hur växten hittat till Öland är oklart. Kan den ha liftat med bilar eller kommit med någon grustransport?

Fältnarv upptäcktes 2007 på lokalen i S. Möckleby och har hållit sig kvar där årligen. Antalet plantor varierar mycket mellan åren; kalla och torra vårar finns endast enstaka. Ytterligare en lokal upptäcktes 2010 i Vickleby sn; där har inte växten återfunnits efter upptäcktsåret. Det extrema torråret 2018 hittades en ny lokal där fältnarv växte med minst 1000 plantor längs en kreatursstig på bar, finkornig mo som löper över en av alvarets torrängsryggar. Även 2019 fanns tusentals plantor av fältnarv på denna lokal. En så diskret och svårupptäckt art kan säkert dölja sig på fler öländska lokaler. Detta besannades när ytterligare två lokaler tillkom, 2020 vid Lundegård och 2021 vid Saxnäs. Eftersom fältnarv hållit sig kvar över 10 år på primärlokalen bedöms den som bofast på Öland.

Fältnarv är 1-årig och saknar ofta bladrosett. Den växer upprätt, bladen är uddspetsade och smala. Blommorna är 4-taliga, kronblad saknas i princip. Av de fyra foderbladen är de två yttre något tillspetsade medan de två inre är trubbiga. I kanten är foderbladen vitaktiga men aldrig röda. I frukt är foderbladen upprätta. Bladen är kala eller cilierade enbart vid basen. Den närstående hårnarv S. micropetala har foderblad som alla är trubbiga, åtminstone under något stadium av fruktmognaden är de rakt utstående. Foderbladen har en rödaktig kant (syns tydligast när plantan är i knopp). Bladen är tydligt cilierade, minst upp till halva bladets längd.

Sent inkommen, bofast.