Hybriden är mindre hårig än storviol och åtminstone några bladbaser är kilformade, det sistnämnda skiljer den från hybriden storviol × strandviol V. stagnina. Inga fynd gjordes under inventeringen. Det finns många äldre belägg men få som är granskade, bara på Riksmuseet finns ca 50 uppgivna belägg av hybriden.
Spontant uppkommen hybrid, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd Öland: C. Stenhammar 1862 (S). Öland: M. G. Sjöstrand utan årtal (S). Först publicerad: Murbeck (1887) "V. elatior FR. × pumila CHAIX, insamlade af K. LINDDORF i Thorslunda sn, och i Hr FR. AHLFVENGRENS herb, har jag sett exemplar af den intressanta och säkerligen mycket sällsynta kombinationen."
Utbredning
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 7 socknar (8 lokaler); Sterner 1986 tämligen sällsynt = 9 socknar (16 lokaler).
Lokaler
Senaste belägg som är granskat:
Hulterstad: kyrkan 1,5 km NV, skog Signe Karlsson 1979 (S) det. ThK 2009. Lokalen i fråga bör vara Asplunden där storviolen håller sig kvar med ett nödrop. På lokalen är hybriden känd mellan 1915–1979.