Pipdån växer på frisk, näringsrik mark och är vanlig i diverse ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar, gamla sandtäkter och komposthögar. I åkrar med fodermajs, korn, potatis eller bruna bönor är arten också ett ganska vanligt inslag. Ibland hittas den i gårdsmiljöer, på grusplaner och längs markvägar. På havsstränder är den sällsynt, stränderna ska då helst vara vass- eller tångrika. Vid några tillfällen är pipdån funnen i betesmarker, då på trampade ställen med viss kvävepåverkan. Den är även noterad från en alsumpskog, en torr tallskog samt ett hygge.

Pipdån är vanlig längs västra kusten, från Högsrum sn i norr till Ventlinge i söder till. På östra sidan är det betydligt glesare med fynd. På sydöstra Öland saknas den nästan helt liksom utmed västra stenkusten. Längst i norr är pipdån spridd i Böda–Högby–Källa sn. Av lätt förklarliga skäl saknas den helt på Stora Alvaret. Det förefaller som pipdån minskat något på dagens Öland. Detta kan tyckas märkligt eftersom det inte direkt råder brist på jordtippar i landskapet, dessutom har näringsbelastningen i landskapet ökat. Eftersom den är ganska storväxt bör den knappast vara förbisedd. Men troligen har den minskat i åkermiljöer och ruderatlokalerna har inte förmått kompensera för detta bortfall. Uppstädning av gårdsmiljöer har också missgynnat pipdån.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.