Vattenfräne växer på våt, åtminstone tidvis översvämmad, näringsrik mark. På Öland finns ett fynd från ett större alvarträsk. Där växer arten i ett bestånd med sjöfräken Equisetum fluviatile samt i kanten av det centrala vasspartiet och videbuskaget. Vattenfräne är självsteril och förökar sig ofta genom att losslitna basala fragment av plantan slår rot. Den är konkurrenssvag och gynnas av grävningar som gör att rotskotten kan hitta lämpliga växtplatser. Hur länge den funnits på lokalen och hur den kommit dit är oklart. Eftersom den mest visar sig med bladrosetter på lokalen kan den säkert ha funnits under lång tid men undgått upptäckt. Hur många botanister ger sig ut i det blodigelfyllda träsket? Sommaren 2018 genomförde Länsstyrelsen grävningar i mossen med borttagande av videbuskagen, främst för att gynna häckande fåglar. Det blir spännande att se hur vattenfräne svarar på detta ingrepp.

Inkommen, bofast?