Korsört är troligen ursprunglig på sandiga och grusiga havsstränder samt hällmarker. I dagsläget är knappt 10 % av fynden gjorda på klapperstensvallar vid havet, sandstränder och tångvallar. Än mer sällsynt är korsört i grusalvar, uppfrysningsmark och karstmiljöer. Vanligast är den idag i starkt kulturpåverkade lokaler som jordhögar, stentippar, grusplaner, sandtag och stenbrott, diken, dammar och gårdsplaner. Korsört är bitvis vanlig i betesmarker, speciellt efter röjningar, och dyker upp i traktorspår eller där stödutfodringar skett. Även i vägkanter, som ogräs i trädgårdsland och åkrar är den ofta förekommande.
Korsört är vanlig över hela Öland varhelst mänskliga aktiviteter ger lämpliga förutsättningar. Eftersom den växer och blommar under en stor del av året är den lätt att inventera.
Såvitt känt företräds arten på Öland av vanlig korsört var. vulgaris som helt saknar strålblommor.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 13 juni 1741 på stranden i närheten av Gaxa (nuvarande Hagaby, Högby sn) där han skriver. "Gåsört (Potentilla) växte på sanden, som låg bar vid stranden; men på den förruttnade slaken allra nederst vid havsbrynen Senecio minor vulgaris." Även idag växer korsört på tångvallar öster om Hagaby som vid Kroppordviken. Tidigt belagd Borgholm: O. Nordstedt 1883 (LD).
Utbredning
Funnen i 91 rutor = 96 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 30 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0