Åkermadd är främst ett åkerogräs som växer på något näringsrik mark i åkrar eller på trädor. Men den kan även växa i betade torrängar med glesare växttäcke och är i denna miljö funnen på Stora Alvaret. Ungefär en fjärdedel av dagens lokaler utgörs av betesmarker, en del av dem på gammal åkermark. Slitna gräsmattor, trädgårdsland, gårdsplaner och traktorvägar kan också hysa arten. Ruderatmarker som jord- och stentippar samt jordvallar vid grävda vattenhål anges ganska sällan som växtmiljöer.

Åkermadd växer idag främst inom Mittlandet. Arten har minskat främst på norra halvan av Öland med få aktuella fynd norr om Borgholm, tvärt emot vad som anges i Sterner (1986). I Lundquists liggare är åkermadd noterad från Böda, Högby, Källa, Persnäs, Föra och Löt (fynd under 1970-talet). Som med andra hotade åkerogräs kan man förvänta sig en fortsatt minskning av antalet lokaler framöver. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Åkermadd är ettårig och kan gro även i tätt gräs, en egenskap som kommer väl till pass när den växer i gräsmattor och betesmarker. Men för att plantorna ska få en bra utveckling med rik blomning behöver omgivningen vara så fri som möjligt från konkurrens (Svensson & Wigren 1982). Om gräsmarken blir alltför sluten kommer därför åkermadd att på sikt försvinna från lokalen.

Gammal, bofast.