Plattstarr växer på fuktig–våt, ofta kalkpåverkad och gärna lerig mark. På Öland ses den på havsstrandängar, i rikkärr, glesare sumpskogar och utmed bäckar. Plattstarr är starkt kulturgynnad och växer i betade frisk- och fuktängar, vid grävda vattenhål och dammar, utmed diken och kanaler, i fuktiga åkerkanter, slåtterängar, gamla grustäkter och stenbrott. I blöta, måttligt betade marker blir den ofta beståndsbildande tack vare sina rikliga utlöpare.
Plattstarr är allmän på hela Öland, särskilt vanlig är den på strandängarnas nedre delar där den växer i fuktiga svackor mellan gamla strandvallar. Lite glesare är det med fynd på Stora Alvaret och de sandiga områdena längst i norr, Böda sn. Plattstarr gynnas av den igenväxning som blir följden när marker lämnas ohävdade.
Ett tydligt kännetecken för plattstarr är att de mellersta delarna i axet enbart utgörs av hanblommor, så att axet där känns lite tunnare, "plattare".
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: ängar vid Östersjön vanlig. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden C. J. Johansson 1877 (LD).
Utbredning
Funnen i 77 rutor = 81 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0