Ålandsrot är en gammal medicinalväxt med ursprung i sydöstra Europa och Centralasien. Den användes redan under antiken mot besvär i luftvägarna och för att förbättra matsmältningen. Även i Sverige har den gamla anor som läke- och gårdsväxt.
På Öland är ålandsrot kvarstående i vägkanter och nära gårdsmiljöer men visar inga tydliga spridningstendenser. På några lokaler har den lång kontinuitet. Eftersom det senare visat sig att ett bestånd av "ålandsrot" i stället är den närstående fackelkrissla I. racemosa (se denna) och belägg inte samlats på lokalerna får uppgifterna bedömas med en viss försiktighet.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 4 juni 1741 vid Glömminge. "Ålandsrot (Enula) växte här vilt, men mycket litet." (Linnæus 1745). Tidigt belagd Runsten: Spjuterum A. Ahlqvist 1852 (S).
Utbredning
Funnen i 4 rutor = 4 %; mycket sällsynt = 4 lokaler (ej återfunnen Glömminge, Runsten, Algutsrum, Sandby, Vickleby och Ås; nyfynd Kastlösa).
Sterner 1938 mycket sällsynt = 3 lokaler; Sterner 1986 tämligen sällsynt = 7 socknar (3 aktuella lokaler).
Förändring: Minskande --
Lokaler
Borgholm: Furuhäll, tippade jordhögar 630563 155311 UBA, TGn & JOP 2009. Gärdslösa: Karum 400 m väster om, vägkant 629684 155387 UBA, TGn & BjF 2012. Torslunda: Skogsby O. Sillén 1874 (OHN) conf. UBA 2020, kvar i området Lundtorpsgatan Skogsby, vägkant 627846 154312 IC & TC 2017 (foto AP). Kastlösa: Kastlösa i norr, gårdsinfart 625958 153852 CrA & JOP 2012.
Lokal med kontinuitet:
Ås: Ottenby Ernst Svensson 1893 (LD), återfynd holmen i Kungsgårdens damm ÅL 1976, kvar på holme i dammen 623417 153772 ToK 1987.
Fynd 1986–1999:
Gärdslösa: Störlinge nordligaste gården på landsvägens västra sida, utkast BjF 1990.