Balkangemsrot härstammar från sydöstra Europa samt Italien. Den är vanlig i odling och främst spridd till vägkanter från närbelägna trädgårdar. Balkangemsrot ses också kvarstående på ödetomter, som utkast, i ödeåkrar, gles löv- eller tallskog, stenbrott och betade torrängar.

Balkangemsrot är spridd över Öland men fynd saknas ännu från fem socknar. På primärlokalen håller den sig kvar och bedöms därför som bofast i landskapet.

Balkangemsrot skiljer sig från de andra arterna i släktet på att den är nästan kal; undersök basalbladets nedre del där det löper an mot jordstammen, de andra arterna i släktet har tydliga hårtofsar på detta ställe. Basalbladen är vasstandade, inskärningen djup och hjärtlik. Utlöpare saknas varför den växer tuvat. Blomningen är påtagligt tidig, redan i slutet av mars med en topp i april.

Kulturflykting, bofast.