Gräsnate växer i grunt, stillastående eller svagt rinnande sötvatten, ofta på kalkgyttja. I Sterner (1938) uppges den förekomma i brackvattenpölar men detta är inte noterat under inventeringen. Gräsnate är vanlig i lite större vätar, alvarträsk och skogskärr. När sommartorkan slår till ser man plantor som ligger direkt på den exponerade kalkgyttjan. I kärr med bunkestarr Carex elata eller ag Cladium mariscus växer gräsnate mellan tuvorna av sina mer högväxta grannar. Ibland är den funnen i källor och utmed sjöstränder (Hornsjön, Högby sn). Gräsnate förekommer även på kulturpåverkade lokaler som dammar, vattenhål, diken och kanaler. Växten har en speciell förkärlek till vattenfyllda gamla stenbrott.

Gräsnate är ganska jämnt spridd över Öland med de rikaste förekomsterna inom Mittlandet och på Stora Alvaret. Utmed västra stenkusten växer den i övergivna stenbrott och täkter. Utbredningskartan i Sterner (1938) stämmer förvånansvärt bra överens med dagens bild. Gräsnate är funnen i samma antal socknar som då men en viss minskning bedöms ha skett, bland annat är den försvunnen från brackvattenlokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gräsnate känns bäst igen på sina undervattensblad som är ostjälkade, avlånga och spetsiga med en fint tandad kant. Detta skiljer den från bland annat gäddnate P. natans, bäcknate P. polygonifolius och rostnate P. alpinus som alla saknar tandning på sina undervattensblad. Flytbladen hos gräsnate är ovala och långskaftade. På lokaler som snabbt torkar ut utvecklas sällan några flytblad.

Gammal, bofast.