Plommon har odlats länge i Sverige, sprider sig lätt med rotskott och kan hittas som kvarstående på ödetomter. Vanligast är den i vägkanter och åkerrenar nära bebyggelse. Någon gång är den funnen i skogsbryn, betesmarker eller som utkast långt från närmaste hus. I en del av dessa fall kan det röra sig om långväga spridning genom fruktätande människor.
Plommon är glest spridd över Öland och utbredningen speglar främst hur flitiga inventerarna varit att rapportera förekomster. På Stora Alvaret saknas i stort lämpliga miljöer vilket utbredningskartan visar. Plommon hittas idag i ungefär lika många socknar som den noterades i Sterner (1938).
Gammal kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Scheutz (1875). "Prunus domestica L. vid Borgholms slott, till samman med den tornbärande formen af P. insititia." Tidigt belagd Borgholm: Kungsladugården C. Lindman 1889 (S).
Utbredning
Funnen i 43 rutor = 45 %; tämligen allmän = 29 socknar (ej återfunnen Egby, Glömminge och Hulterstad; nyfynd Alböke, Löt, Köping, Högsrum, Gårdby och Gräsgård).
Sterner 1938 tämligen allmän = 26 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
