Hagtornar bildar lätt hybrider vilket undersökningar i Skåne visat (Olsson 1996). Av de skånska beläggen som skickades till expert för granskning var minst 40 % hybrider! Då hade man i förväg sorterat bort de buskar som bedömdes som säker rundhagtorn Crataegus laevigata. Redan Rikard Sterner var medveten om dessa svårigheter i sin flora från 1938. För att bedöma belägg av hagtornar har vi använt oss av bestämningsnyckeln i Christensen (1996). Det krävs kvistar med blommor och/eller frukt för att beläggen ska vara bestämbara. De blad som sitter direkt under blommor/frukter är de som beskrivs i nyckeln (subterminala blad) och beskrivningen av stipler avser de stipler som sitter på de blombärande skotten. Hybriderna är troligen underrepresenterade i inventeringen och man hittar ofta buskar som saknar de nödvändiga bestämningskaraktärerna. En genomgripande undersökning av Ölands hagtornar saknas fortfarande och vore en angelägen uppgift.