Äkta ängsnycklar växer ljusöppet på frisk–fuktig, kalkpåverkad mark som ofta är hävdad genom bete eller slåtter. Den ses främst i tuviga friskängar, i kanten av skogskärr, rikkärr och slåtterängar men även i försumpade gamla sandtag, utmed diken, vid gläntor i kalkrik tallskog och i de extrema miljöerna som grusalvar och klapperstensvallar erbjuder. På ohävdade lokaler kan orkidén finnas kvar i kanten av agkärr eller utmed källföden.

Äkta ängsnycklar växer främst inom Mittlandet samt vid träsk och kalkfuktängar på Stora Alvaret. Även naturbetesmarken på östra Ölands sjömarker hyser många lokaler. Västra delarna av ön, söder om Borgholm, har glest med fynd vilket delvis kan förklaras av att marken är ganska kalkfattig efter öländska mått mätt. Utbredningsmönstret känns igen från Sterner (1938) men fynden på Stora Alvaret är idag fler. Kanske var alvarmarken förr alltför hårt betad för att vara optimal för ängsnycklar?

Äkta ängsnycklar är som tidigare nämnts variabel i många aspekter. På torrare lokaler blommar i slutet av maj former som är lågvuxna och har en enhetlig blomfärg. Senare på säsongen, i slutet av juni, ses på fuktigare marker högvuxna och mångformiga plantor. Ibland kan dessa senblommande ängsnycklar i stället vara spensliga, smalbladiga och med mörka blommor. I norra Ölands rikkärr blommar i juni månad ängsnycklar som har en ljust syrenlila färg, av Åke Lundqvist benämnd f. lilacina. Här förefaller denna färgform ersätta vaxnycklar som nästan helt saknas norr om Mittlandet. Sällsynt kan ängsnycklar vara vitblommiga, ej att förväxla med vaxnycklar (se nedan).

Gammal, bofast.

Se även ängsnycklar Dactylorhiza incarnata