Martorn växer nära havet i öppen sand med sparsam vegetation, gärna i dyner med flygsand. Den kan även växa på stränder med påtaglig inblandning av klappersten. Ofta delar den växtplatsen med sandrör Ammophila arenaria och strandråg Leymus arenarius.
Antalet lokaler för martorn har minskat på Öland och antalet plantor på de kvarvarande lokalerna visar en nedåtgående trend. På en lokal har en viss igenväxning skett, på övriga lokaler hotas växten av mänskliga aktiviteter. De stickiga plantorna kan av oförstånd dras bort när badfilten ska läggas ut eller hamna under uppdragna båtar. Söder om Byxelkrok har martornen skadats när stranden med hjälp av schaktmaskiner rensats från tång. Skyltar har satts ut på de kvarvarande lokalerna för att informera om den ovanliga växten.
Frön från martorn kan spridas med havsströmmar och har konstaterats behålla sin flytkraft under 1–2 veckor. Även delar av plantan kan lossna och med vindens hjälp sprida sina frön längre från moderplantan (Jonsell & Karlsson 2010).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Linnæus (1741). Primärfynd (även svenskt) av Linné 19 juni 1741 vid Byrums Sandvik "Stranden, till vilken denne sandbergen gingo, och som låg rätt i öster från Blåkulla, hade 3 synnerliga växter: Eryngium foliis radicalibus subrotundis plicatis spinosis, floribus pedunculatis var en av dem som växte här på stranden, aldrig tillförna bland de svenska växter antecknad. Rötterna gingo under sanden ganska djupt, och de gökar [unga skott] som ännu lågo under sanden voro vita och tjocka som sparris och smakade väl, fastän de voro rå. Av denna Eryngio har man i apoteket så den torra som den insyltade roten. Sparriserne (turiones) av Eryngio, tagna, kokte och ätne alldeles som ordinär sparris, är en delice, driva urinen, rensa blodet och uppmuntra." (Linnæus 1745). Martorn finns än idag kvar på primärlokalen. Tidigt belagd Böda: Byrum J. P. Rosén 1818 (UPS).
Utbredning
Funnen i 3 rutor = 3 %; sällsynt = 2 socknar (5 lokaler).
Sterner 1938 sällsynt = 3 socknar (5 lokaler); Sterner 1986 tämligen sällsynt = 7 socknar (9 lokaler).
Förändring: Minskande --
Lokaler
Böda: Byrums Sandvik sandstrand med dyner Linné 1741, återfynd 100 m norr om bäcken måttlig och glest spridd ännu 500 m norrut ÅL 1962 och 1980, kvar sandstrand med badplats 634554 156977 7 plantor UBA & TGn 2018; Byxelkrok söder om och öster om Tokenäs udde RS 1916, återfynd ej sparsam ÅL 1968 och 1982, kvar sandstrand med badplats 635579 157205 3 plantor UBA & TGn 2019; Ramsnäs söderut RS 1932, återfynd från p-platsen till slipen söderut riklig ÅL 1964 och 1980, kvar sandstrand med klappersten och tallklädd dynsvacka strax innanför 634702 156964 18 plantor UBA & TGn 2015; Byrums sandfält söder om sandstrand 634664 156975 11 plantor UBA & TGn 2000, kvar 10 plantor 2019. Persnäs: Sandvik 50 m öster om södra hamnarmen på en stenhög 1 individ Rune Grubb 1933 (S), återfynd inre hamnen tilltagande 15 individ ÅL 1966 och 1983, kvar sandstrand med badplats 632750 156368 8 plantor UBA & TGn 2020.
Utgångna lokaler:
Högby: Bäckalund insamlare okänd 1897 (GB). Högsrum: Stora Rör, havsstranden Ivar Nilsson 1933 (LD). Runsten: södra Runstens östra utmark A. Ahlqvist 1820 (i NSB 7). Sandby: Sandbymålet flygets brygga en individ omplanterad i trädgård S. Bårby 1950-talet Barbro Blomqvist (Fred Svensson muntlig uppgift 1975). Ventlinge: Mörbylilla, stenig strand 1849 (i Sjöstrand 1850).