Flikmålla är i Sverige vanlig längs västkusten, från Skåne och norrut till Bohuslän. I östra Sverige förekommer den främst i Blekinge, östra Småland samt på Öland och Gotland.

Flikmålla växer på skyddade havsstränder där den ses på driftvallar, sällan på rena sandstränder. Den växer även på gyttjiga stränder, i saltfrätor med glasört Salicornia europaea och någon gång i vassbälten. Observationer finns från både ohävdade och betade lokaler. Endast ett fynd är gjort i ruderatmiljö, Egby sn, dit den troligen är spridd med tippat sjögrus.

Flikmålla anges i Sterner (1938) växa främst längs östra kusten. Inventeringen har visat att den är spridd längs hela östra Öland men även ganska vanlig på sydvästra delen av ön, från Färjestaden (Torslunda sn) och söderut. Däremot är västra kusten norr om Färjestaden alltför exponerad för flikmålla. Det större antalet observationer under den aktuella inventeringen bedöms bero på att dagens botanister är mer medvetna om arten och dess miljökrav.

Förbladen har långa flikar, de längsta över 7 mm, och de nedre bladen är grovt tandade–uppflikade.

Gammal, bofast.