Stubbtåg är ursprunglig på havsstränder, strandängar, vid källflöden och i alvarvätar. På dagens Öland är den vanlig på kulturpåverkade lokaler som betade frisk- och fuktängar, traktorvägar samt ruderatmarker med jordhögar. Stubbtåg växer även i stenbrott, åkerkanter, utmed diken, kanaler och dammar. Den klarar även extremt kalkrika lokaler och är noterad vid något tillfälle i grusalvar.
Stubbtåg är en vanlig växt och spridd över större delen av Öland. Endast barrskogarna i Böda och Högby sn har glest med fynd. På Stora Alvaret växer stubbtåg mest vid vattenhål för djuren och i fuktiga traktorspår. I östra sjömarken är många lokaler belägna alldeles i strandlinjen.
Stubbtåg kan förväxlas med salttåg J. gerardii som den ibland delar växtplatser med. Hos stubbtåg är ståndarknappen 1–2 gånger så lång som ståndarsträngen; kapseln är tydligt längre än kalkbladen. Hos salttåg är ståndarknappen 2–4 gånger så lång som strängen; kapseln är jämnhög med kalkbladen.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd Öland: A. Ahlqvist 1814 (UPS). Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på grusiga ställen allmän.
Utbredning
Funnen i 82 rutor = 86 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Egby och Långlöt).
Sterner 1938 allmän = 31 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
