Ryl förekommer sällsynt i barrskogar i södra och mellersta Sverige. På Öland växer den i sandiga områden med äldre barrskog eller planterad tallskog; marken får gärna ha en viss kalkpåverkan. Barrskogarna har ibland inslag av hassel eller lövträd. Ryl vill helst slippa konkurrens från förkvävande blåbärsris och gräs och växer därför gärna i kanten av stigar som genomlöper skogen eller i mindre gläntor. Påfallande ofta beskrivs lokalerna som glesa hedtallskogar. Ibland växer ryl på gamla sanddyner med ett glest lavtäcke.

Ryl har skenbart blivit något vanligare sedan Sterner (1938). Växten har små, dammlika frön som kan färdas långt. Ryl har slagit sig ner i de mognande tallplanteringar som finns längs östra Öland bland annat i Gårdby och Norra Möckleby sn. Längs Hornsjöns östra strand, Högby sn, frilades sandiga områden när sjön sänktes i början av 1900-talet. En tallskog etablerade sig och idag växer ryl på flera ställen. Å andra sidan har förekomsterna på äldre lokaler säkert glesats ut eller ibland helt försvunnit. Under 2010-talet har växten försvunnit från Torslunda och Resmo sn. Hoten är många mot ryl där dagens skogsbruk med kalhyggen gör att plantorna exponeras alltför mycket för sol och vind varför de riskerar att torka ut under vårvintern. Uppslag av högvuxen hyggesvegetation missgynnar också växten liksom markberedning och skogsgödsling. Körskador och kvarlämnade rishögar skadar och täcker förekomsterna. Om tallarna ersätts med granar blir skogen alltför sluten medan forna dagars glesa, betade skogar var optimala för växten. Kanske kan ryl dyka upp i en del av de skogar i Böda sn som omvandlats till skogsbeten? Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Växtplatser kan även försvinna i samband med exploatering vilket drabbat en rik lokal i Färjestaden. När marken skulle bebyggas flyttades hösten 2014 beståndet med ryl till tallskogen väster om Lilla Frö, Vickleby sn. Platsen valdes eftersom ett mindre bestånd med ryl växer alldeles i närheten. Den transplanterade klonen innehöll från början ca 300 skott där 90 blommade 2016. Tyvärr minskar beståndet succesivt och 2021 kunde endast 60 skott räknas så frågan är hur länge ryl kommer att hålla sig kvar? Detta trots att rensning av konkurrerande ris och vattning skett på lokalen. Som ett minne av den forna växtplatsen finns idag Rylgatan i Färjestaden.

Ryl hör liksom sina släktingar i gruppen Pyroleae till de mykoheterotrofa växterna (Johansson m.fl. 2017). De kännetecknas av dammfrön dvs. extremt små frön som saknar eller har mycket lite lagrad näring. För att gro behöver ryl därför ta hjälp av svampar som förser den med näringsämnen. Som vuxen individ klarar ryl att tillverka sina egna kolföreningar genom bladens fotosyntes. Dess släktingar, grönpyrola Pyrola chlorantha och björkpyrola Orthilia secunda, är även som fullt utvecklade plantor delvis beroende av att ta näring från sin svamppartner.

Gammal, bofast.