baldersbrå
Tripleurospermum inodorum
Mer information om arten

Baldersbrå växer på öppen, frisk och gärna kväverik mark. Troligen är den ursprunglig på havsstränder där den ofta ses på uppkastade tångvallar. Plantorna får här ett annorlunda utseende, köttigare blad och växer nedliggande. De kan då förväxlas med kustbaldersbrå T. maritimum subsp. maritimum (se denna). Men främst är baldersbrå en kulturföljeslagare och vanlig som åkerogräs, i gårdsmiljöer, stenbrott, sandtäkter, vägkanter, vid bevattningsdammar och på grusplaner. Diverse ruderatmiljöer som stentippar, gödselupplag och jordhögar är viktiga växtställen. Varenda nyupplagd öländsk jordhög hyser baldersbrå. Arten ses ibland i betesmarker och då längs traktorvägar, vid grindhål eller på annan störd och näringsberikad mark. När röjningar eller skogsgallringar sker dyker baldersbrå ofta upp.

Baldersbrå är spridd över hela Öland men ovanlig på Stora Alvaret. Arten är bra på att utnyttja olika miljöer i kulturlandskapet så länge de är något näringsrika.

Namnet baldersbrå hänsyftar på de vita strålblommorna som var lika vita som guden Balders ögonbryn (brar = ögonhår, ögonbryn). I äldre tider var baldersbrå även namnet på kamomillkulla Anthemis cotula (Den virtuella floran).

Gammal, främst kulturföljeslagare, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "överallt i skräpmarker och på fält". Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1878 (OHN).

Utbredning

Funnen i 88 rutor = 93 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad i 14 socknar).

Förändring: Oförändrad ± 0