Äkta kanelros är i Norden en nordöstlig art som har sin svenska sydgräns i Blekinge. Till skillnad från de andra vildrosorna växer den halvskuggigt och på betydligt friskare mark.

På Öland återfinns kanelros främst i skogsbryn, igenväxande friskängar som tidigare varit slåttade, tokfuktängar, utmed skogsvägar och diken.

Äkta kanelros har en tydlig minskning på Öland. På de sydvästra delarna av ön är växten idag helt försvunnen. Som jämförelse anmärkte Sjöstrand (1850) att kanelros växte "copiose" både vid Albrunna och Mörbylilla, S. Möckleby och Ventlinge sn. De flesta av dagens förekomster finner man inom Mittlandet där den växer i kanten av gammal inägomark. Noteringen i Sterner (1938) att kanelros ofta förekommer i kanten av Stora Alvaret stämmer inte med dagens förhållanden; endast vid ett par tillfällen är den funnen i svagt hävdade tokfuktängar. En orsak till att kanelros minskat är upphört skogsbete och slåtter som gjort att dagens lövskogar är alltför slutna och att växten därför får hålla till utmed bryn och skogsvägar. Även dräneringen av landskapet har bidragit till tillbakagången. Ytterligare en förklaring kan vara att en nordlig art som kanelros missgynnas av ett varmare klimat och därför går tillbaka på sina sydliga utpostlokaler. Rosen är lätt att känna igen med sin kanelbruna bark och små, tunna taggar och bör därför inte vara påtagligt förbisedd. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.