Den kalkälskande ormbunken ses främst på de centrala delarna av Stora Alvaret med dess stora karstområden. Även småalvaren norrut hyser små förekomster av murruta. För övrigt är det främst på ruiner och murverk samt i gamla stenbrott utmed västra stenkusten man finner arten. Rikard Sterner anmärkte att västra landborgen med dess branter var en viktig miljö för murruta men dagens inventering har få fynd från liknande lokaler. Det mesta av landborgsbranten är idag igenväxt med svårgenomträngliga snår som skuggat ut ormbunken. Idag är murruta funnen i samma antal socknar som anges i Sterner (1938). På någon lokal kan ormbunken möjligen vara odlad (gäller förekomst i Glömminge sn).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Hulteen (1810) Algutsrum: på Thorsborgs murar. Den stora fornborgen Gråborg benämndes i slutet av 1700-talet Thorsborg. Första gången namnet Gråborg används är 1827 av Abraham Ahlqvist. Än idag växer murruta flerstädes på det imponerande murverket vid Gråborg. Tidigt belagd Högsrum: Högsrum i stenspringor Wilhelm Hisinger 1818 (S).
Ekologi
Murruta växer på kalksten främst i karster och på sprickrika kalkstensplatåer. I karster delar den ofta växtplats med kalksvartbräken A. trichomanes subsp. quadrivalens. Murruta kan även växa på ruiner, högar med skrotsten, murar av kalksten, klapperstensvallar och i gamla stenbrott. Den ses ofta växa på mosskuddar runt de urbergsblock som ligger direkt på kalkstenshällen. Vid Ölands få områden med raukar, Byrum och Gillberga i Böda respektive Persnäs sn, har murruta slagit sig ner vid basen av ett par raukar.
Utbredning
Funnen i 38 rutor = 40 %; tämligen allmän = 25 socknar (ej återfunnen Källa, Gärdslösa, Runsten och Ås; nyfynd Böda, Alböke, Långlöt och Glömminge).
Sterner 1938 tämligen allmän = 25 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0 men minskande utmed västra landborgen
Lokaler
Nordlig utpostlokal:
Böda: Långalvaret, alvar med sprickig kalksten 635655 157515 LB & KGB 2007.
