Havssälting växer på välbetade, friska–fuktiga strandängar alldeles nära havet. Ibland ses den på ohävdade lokaler och då i vassbälten, på klapperstenstränder eller där sprickrika kalkstenshällar möter havet. Havssälting är salttålig och kan växa vid saltbrännor. Sällsynt är den funnen i betade kalkfuktängar men då vanligen bara några hundra meter från havet. I Sterner (1938 och 1986) nedtecknas en del inlandslokaler för havssälting i vätar och alvarträsk, ibland flera kilometer från havet. Den typen av lokal har noterats endast vid ett tillfälle under inventeringen.

Havssälting växer främst utmed nordöstra kusten, från Böda sn och söderut till Gärdslösa. Denna kuststräcka erbjuder flacka strandängar, många välbetade, vilket passar växten utmärkt. Men havssälting håller sig kvar på västra sidan, från Köping sn och söderut till Vickleby, trots att strandbetet upphört utmed stora delar av denna kust. Västra stenkusten från Borgholm och norrut har få fynd, där är stränderna alltför exponerade och steniga för växten. I östra sjömarken stängslas nedersta delen av strandremsan ibland bort från betesdjuren vilket gör att den växer igen med högväxta mållor Atriplex sp. varvid havssältingen försvinner. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.