Blålusern är ursprunglig i Medelhavsområdet och västra Asien. Den är odlad i Sverige som foderväxt sedan början av 1800-talet och på Öland känd sedan mitten av 1800-talet. Idag växer blålusern i åkerkanter, vägrenar och ruderatmark (stentippar, gödselbrunnar och jordhögar). På en enskild lokal är den sällan bofast utan främst kvarstående efter tidigare odling eller tillfällig i ruderatmiljöer.
Blålusern är vanlig på dagens Öland och följer i princip den odlade marken. Den förekommer inte på Stora Alvaret frånsett ett par fynd från horvor och vägkanter. Även östra sjömarken och Bödas barrskogar saknar fynd. På sikt kommer den troligen att ersättas alltmer av mellanlusern M. sativa subsp. × varia som ökar starkt på Öland.
Blålusern säljs under namnet alfalfa och kan köpas som groddar i grönsaksdisken.
Inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Ås: på en åker nära stranden rakt ned från Näsby by C. A. Westerlund 1852. Publicerad: Westerlund (1852 b). Tidigt belägg som är granskat S. Möckleby: O. Sporsén 1867 (OHN) conf. UBA 2021.
Utbredning
Funnen i 61 rutor = 64 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 tämligen allmän = 25 socknar; Sterner 1986 "tvivelsutan allmän" (utan närmare uppgifter).
Förändring: S 38 något ökande +
