kustsaltgräs
Puccinellia capillaris
Mer information om arten

Kustsaltgräs är det mest spridda saltgräset i Sverige och på Öland. Det växer främst på betade strandängar där gräset bildar vidsträckta förekomster på fuktig mark vid och strax ovanför vattenlinjen. Kustsaltgräs kan även växa på sandiga eller gyttjiga stränder, i kanten av skonor och på driftvallar.

Kustsaltgräs är väl spritt längs Ölands östra kust men anträffas även fläckvis utmed Kalmarsund. Bitvis är dock västra kuststräckan alltför stenig och exponerad för att passa arten, det gäller särskilt från Borgholm och vidare norrut. Kustsaltgräs saknas idag i några av de västliga socknarna där Rikard Sterner fann arten och lokalerna ligger idag mer glest än under tidigare inventering. En viss tillbakagång kan konstateras beroende på upphörd hävd av en del strandängar. Östersjön är dessutom ett innanhav som inte mår bra och dagens driftvallar består mest av fintrådiga alger som täcker och kväver det mesta som växer nära strandlinjen vilket missgynnar kustsaltgräs. Likt grått saltgräs P. distans kan gräset sällsynt växa på inlandslokaler. Under inventeringen noterades det vid två tillfällen.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Liljeblad (1798)."v. på Öland nära hafsstranden r." då som Festuca capillaris. Tidigt belagd Bredsättra: Långöre Kapell C. Areschoug 1852 (LD). Runsten: Runstens strand C. A. Westerlund 1852 (OHN) det. N. Blomgren 1924.

Utbredning

Funnen i 51 av 71 kustrutor = 72 % (samt 2 inlandsrutor); tämligen allmän = 30 socknar (ej återfunnen Alböke och Kastlösa).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar (Resmo 0).

Förändring: Något minskande -

Lokaler

Inlandslokaler:
Borgholm: Rosenfors industriområde, i jordhög 6235974 1537372 ÅR 2009. Stenåsa: Ebbelunda öster om, jordtipp 6265753 1548181 UBA m.fl. 2017 (eget herb.).

karta