Fodervicker är en gammal kulturväxt som härstammar från Medelhavsområdet. Den har odlats som grönfoder till kreaturen och även såtts tillsammans med havre för att öka skörden. Det mjöl som kunde malas av fröna blandades sedan i brödbaket. Redan Linné noterade växten under sin öländska resa men fodervicker förefaller inte ha varit vanlig på Öland och det finns endast en handfull belägg i de offentliga herbarierna. Ahlqvist anmärkte i sin flora över Runsten 1815–17 "i grödor här och där", samma omdöme som Sjöstrand ger 1863 "åkrar h. o. d.". Rikard Sterner såg den själv i fem socknar, främst på sydöstra Öland. Den sista noteringen gjorde han 1933 vid Triberga, Hulterstad sn. Det finns några uppgifter i modern tid, senast 1998, men i brist på belägg kan uppgifterna inte anses säkra.
Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då fodervicker är en av alla de växter som han noterar redan sin första dag på Öland när han landstigit vid Färjestaden (Linnæus 1745). Tidigt belagd Borgholm: V. Bratt 1892 (OHN).
Utbredning
Sterner 1938 "spridd" men i Sterners liggare och inklusive belägg i offentliga herbarier ger sammanlagt endast fynd från 9 socknar = tämligen sällsynt.
Förändring: Starkt minskande ---
Lokaler
Osäkert fynd (belägg saknas):
Torslunda: Färjestaden vid Paradisverkstaden, nygrävt område i gammal åker MgE 2008.
Senaste belägg som granskats:
Högsrum: A. J. Snell 1927 (OHN) conf. UBA 2019.