Stenbräken växer främst på norra halvan av Stora Alvaret där den favoriserar karstmiljöer. I östra sjömarken är den också vanlig och drar där nytta av de otaliga stenmurar som delar in betesfållorna. Längs västra stenkusten återfinns den i gamla stenbrott. Däremot är den ovanlig i Mittlandet där den växer på borgruiner och i skogen insprängda småalvar. Stenbräken är vanlig på dagens Öland men har delvis bytt fokus från kalkstensbranter till karstsprickor och stenmurar.
Stenbräken varierar en hel del i utseende. Sporerna kan vara försedda med vassa taggar vilket är det normala. Norrut i Sverige finns stenbräken som i stället har rynkiga sporer (Jonsell 2000). Den sistnämnda formen har ibland brutits ut som egen art eller underart, fjällstenbräken subsp. dickieana. I nuvarande taxonomi behandlas stenbräken som en enda art utan underarter. Sporer från några öländska stenbräknar har undersökts i mikroskop och de har alla haft kraftigt taggiga sporer.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då stenbräken är en av de växter han antecknar sin första dag på Öland efter landstigningen i Färjestaden, någon närmare lokal anges inte (Linnæus 1745). Idag får man ta sig från Färjestaden ner mot Eriksöre för att hitta närmaste stenmur där ormbunken växer. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden F. Ahlberg 1860 (OHN).
Ekologi
Stenbräken växer på kalkrikt eller kalkfattigt underlag, gärna i halvskuggiga lägen. Två växtmiljöer är avgjort vanligast för ormbunken idag: karstsprickor på alvaret samt stenmurar av kalk- eller gråsten. Ofta ses stenbräken på murens skuggigaste sida. Stenbräken växer även i gamla stenbrott (speciellt på högar med skrotsten), i stenrösen, på borgruiner och runt större urbergsblock som ligger direkt på kalkstenshällen. Vid ett par tillfällen är den noterad i grusalvar. Sällsynt kan den växa utan direkt stenkontakt t.ex. i gräsklädda vägkanter. Endast på två ställen är den än idag funnen i kalkstensbranter utmed västra landborgen av Öland, en miljö som anges speciellt i Sterner (1938).
Utbredning
Funnen i 64 rutor = 67 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0