Purpurknipprot växer på kalkrik och mager mark i olika miljöer. Norrut på ön ses den på klapperstensvallar, gärna i svackor efter grustäkt, där den växer tillsammans med glest stående tallar och klådris Myricaria germanica. Purpurknipprot växer även i gamla stenbrott, längs vägar i ängstallskogar och på sanddyner tillsammans med silverbuske Elaeagnus commutata eller robinia Robinia pseudoacacia. På Stora Alvaret har den flera lokaler i den tuffa miljön grusalvar där få växter uthärdar. Följeväxter där är piggfrö Lappula squarrosa, liten sandlilja Anthericum ramosum, mjukdån Galeopsis ladanum, vätögontröst Euphrasia stricta var. gotlandica och inte minst timjansnyltrot Orobanche alba. Åke Lundqvist lanserade en teori om sambandet mellan timjansnyltrot och purpurknipprot eftersom de på Öland påtagligt ofta växer i varandras närhet (Lundqvist 1974). Kan de vara beroende av samma mykorrhiza? I Lundqvists liggare finns några lokaler i upptorkade extremrikkärr, Böda och Högby sn, men där är den inte återfunnen.

Purpurknipprot har en bicentrisk utbredning på Öland med fynd i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby, samt på de mäktiga grusalvar som finns främst på centrala delen av Stora Alvaret, från Resmo sn i norr till Gräsgård i söder. Nyfynd har gjorts i gamla stenbrott i Persnäs och Räpplinge sn. En ökning har skett jämfört med Sterner (1938) och utbredningsarean har ökat något jämfört med Sterner (1986). En möjlig förklaring är att orkidén inkommit till ön först under slutet av 1800-talet och att expansionen ännu inte är avslutad, alla lämpliga biotoper är ännu inte koloniserade av purpurknipprot. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Sällsynt kan blommorna nästan sakna det purpurröda pigmentet och blir då i stället ljusgula men med normalfärgad läpp vilket noterats på ett par lokaler. Hela plantan får då också en grönaktig färg.

I en artikel om knipprötter beskrivs två underarter av purpurknipprot (Birkedal & Kreutz 2009). Äkta purpurknipprot subsp. atrorubens blommar tidigt, i slutet av juni och hela juli, bladen är mörkgröna–purpurfärgade och blomaxets stängel purpurfärgad. Östersjöknipprot subsp. triploidea blommar senare, från mitten av juli till mitten av augusti. Den är mer högväxt och växer halvskuggigt i tallskogar och vägkanter/skogsbryn. Plantan saknar purpurfärgade inslag på blad, stjälk och även blomaxets stängel är grön. Vi har inte undersökt de öländska populationerna av purpurknipprot närmare men möjligen liknar förekomsterna på norra Öland den beskrivna östersjöknipprot.

Gammal, bofast.