Taxasida

glansdaggkåpa

Alchemilla micans

Buser

glansdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

glansdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • glansdaggkåpa
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Alchemilla micans
Vetenskapligt namn, fullständig form
Alchemilla micans Buser
Svenskt namn
glansdaggkåpa
norwegianBokmal
glansmarikåpe
norwegianNynorsk
glansmarikåpe
Finskt namn
silkkipoimulehti
finlandSwedish
glansdaggkåpa
Danskt namn
Glansbladet løvefod
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2014-05-31
Arnold Larsson
Norrhavra, Bjuråker 1998-06-08
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-06-17
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-06-17
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-06-17
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-06-17
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-06-17
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1143 Alchemilla gracilis Opiz

Syn.: A. micans Buser

This species has a comparatively wide distribution mainly in N., C. and E. Europe. The distribution is incompletely known.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Glansdaggkåpa växer i likhet med flera andra daggkåpor främst i naturbetesmarker och längs vägar. Den är också funnen på gårds- och gräsplaner, järnvägsområden, åkervägar och i grustag.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Enl. samstämmiga uppgifter den vanligaste daggkåpan i delar av Närke, åtminstone sedan 1930-talet. Samuelsson (1943) redovisade mer än 100 lokaler. Av ca 1 000 slumpvis insamlade daggkåpor 1989–2000 visade sig hälften vara denna art. Den växter i allsköns påverkad vegetation, ofta rikligt. Verkliga massförekomster antecknades av Broddeson (ms) från slåtterytor NÖ om Lanna bruks hållplats i Hidinge/Vintrosa 1929 och från alla diken och åkerkanter vid Dylta bruk i Axberg 1940.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tämligen allmän i landskapet. - 90 (34).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt ganska förbisedd.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Äldsta belägget är från 1915: Sveg: vid Solnen, landsvägskanten vid bron (16E 6g, GC i UPS). Cedergren har på herbarieetiketten noterat "Ny för landskapet".

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(A. gracilis)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: förefaller mycket starkt ökande men sannolikt tidigare ofta förbigången varför ökningen kan vara skenbar.
Kommentar: B, granskare KAO, TEl och TTy.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

A. gracilis
Glansdaggkåpa växer på torr till frisk, ganska näringsrik mark, gärna i miljöer som är starkt påverkade av mänsklig aktivitet som vägkanter, bangårdar, stigar, grustag, tomtkanter och ödetorp, gräsmattor och betesvallar, bryn och dikeskanter. Man finner den också på betesmark, mest då på gödslade eller störda ytor. I välhävdade naturbeten blir den ofta småväxt och kan vara svår att känna igen.

Glansdaggkåpan har troligen ökat under 1900-talet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Glansdaggkåpa förefaller inte vara lika knuten till gamla slåtterängar som en del av sina släktingar. I Sterner (1938) är den noterad i åkerrenar, trädgårdar, vägkanter och vid järnvägsdiken dvs. miljöer som är tydligt påverkade av mänskliga aktiviteter. Men den växte förr även i flera "skogsängar", rimligen igenväxande slåtterängar. Idag ses glansdaggkåpa främst i lövskogar där den växer i bryn, utmed stigar och vägar. Sällsynt är den funnen i slåtterängar och åkerrenar.

Glansdaggkåpa är den enda arten i släktet som idag är funnen i marginellt fler socknar än som anges i Sterner (1938). Möjligen är den inkommen till Öland under senare tid för att därefter expandera under 1900-talet. Glansdaggkåpa är glest spridd på Öland med en viss övervikt för den västra delen. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Glansdaggkåpa känns igen på sina mörkgröna blad som på ovansidan är skimrande av täta hår; även undersidan är silkeshårig. Blomskaft och blombägare är kala.

Gammal eller inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Gräsmarker, fårbeten, f.d. trädgård, körväg och gläntor i lövskog; tidigare på stränder, banvallar och i parker.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Glansdaggkåpa växer gärna i friska till torra, näringsrika, starkt kulturpåverkade och gärna störda marker som kulturbeten, gamla vallar, gårdsmiljöer och framför allt vägkanter och dikesrenar. Det är en av de få daggkåporna som uppvisar en tydlig ökning sedan föregående inventering, kanske beroende på att arten är något kvävegynnad.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen ursprunglig, växer i kultiverade betesmarker, gamla vallar och på åkerkanter samt på all slags annan kulturmark och är synnerligen vanlig på vägkanter. Finns även i naturliga gräsmarker, men är då oftast småvuxen.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Glansdaggkåpan är förmodligen tidigt införd med odlingen. Den föredrar öppen, störd, gärna näringsrik mark och är den av våra daggkåpor som mest gynnas av människans närhet. Den växer gärna inne i tätorternas gräsmattor, i vägrenar, på skräpmarker, avfallsplatser och liknande, men uppträder också i motsvarande miljöer ute på landsbygden. Arten bildar ibland massvegetation. Den kan på vissa lokaler bli extremt storvuxen och liknar då stjärndaggkåpan.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän till allmän i hela landskapet, dock med en tydlig frekvensökning kring tätorterna. 507 kartblad, 1140 kvadranter.
Almq. Allmän i norr och nordväst samt kring Stockholm och Uppsala, eljest ojämnt spridd, till odlingsgränsen (allmännast västerut, i Roslagen mera sällsynt).
Glansdaggkåpa är i högre grad än någon annan daggkåpa anpassad till moderna gräsmarker. Den hittas ofta i tätorternas gräsmattor och skräpmarker, är både konkurrens- och skuggtålig och står ofta kvar länge i igenväxande vallar. Arten sprids även mycket kraftigt längs vägkanter etc. Fynd i betesmarker och ängsrester tyder på att arten ändå är gammal i landskapet, även om den ökat starkt under 1900-talet genom införsel med gräs- och vallfrö. Arten är den i särklass vanligaste daggkåpan i tätorterna.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Glansdaggkåpan är en kulturmarksväxt som kommit in med människan. Den första insamlingen av arten är gjord vid Sörby i Gävle 1870 av Robert Hartman (belägg i UPS).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Glansdaggkåpa finns i Europa utom i de sydliga delarna och sedan gammalt i Sverige. Den växer på allsköns gräsmarker: gräsmattor, vägkanter, åkerkanter, dikes­renar, betesmarker och även på rena skräpmarker. Den tål igenväxning och även gödsling, och har troligen ökat under 1900-talet (Edqvist & Karlsson 2007). Tillsammans med betesdaggkåpa är den Hälsinglands vanligaste daggkåpa. Samuelsson (1943) angav den från 106 lokaler och Bertilsson & Carlsson (1999) fann den på 65 av 66 lokaler. Arnold Larsson har noterat den på cirka 90 lokaler i Bjuråker.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Glansdaggkåpa är en av de vanligaste daggkåpearterna, som gärna uppträder som pionjär på naken mineraljord och där kontrasterar vackert med sin ljust gulgröna färg och ofta röda bladbas.
Den är typisk i nygjorda vägkanter och diken, men växer även på annan öppen mark, t.ex. nyare vallar, trädesåkrar, brinkar, jordhögar och utfyllnadsmassor. Däremot saknas den i täta grässvålar. Man finner den företrädesvis längs vägar i kustbygd och dalgångar och i tätortsnära miljöer, men den följer även skogsbilvägar. Troligen har arten ökat.