revigt saltgräs

Revigt saltgräs är ursprungligt i området. Det bildar mer eller mindre vidsträckta bestånd på havsstrandängar nära vattenbrynet. Ibland växer det också i friliggande tuvor i översvämningszonen på långgrunda sandiga/leriga havsstränder.

Gammal bofast art.

Puccinellia maritima (Huds.) Parl.

Syn.: Atropis maritima (Huds.) Griseb.

This species is restricted to the coasts of N., W. and S. Europe. However, Fl. Eur. 5/1980, p. 168 states: "All records from the Mediterranean region require confirmation'.' The species also occurs, possibly as a native plant, in eastern N. America (introduced onto Vancouver I.?) and on Greenland. Should that be the case, it may be considered as an amphi-atlantic plant.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från något färre (drygt 40) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare ÅWg, KAO, MGu, LFg och TKa.

Revigt saltgräs växer i havsstrandängar och är vanligt på svenska västkusten, på Ölands västkust och vid södra Gotlands kuster. Förekomsten på fastlandets ostkust har varit mycket sämre känd med endast ett fåtal fynd, de flesta från äldre tid. Under 1996–98 sökte dock Åke Widgren arten längs kusten i Blekinge och södra Småland och kunde dokumentera en i stort sett sammanhängande förekomst från skånegränsen till Kalmar Ljungby Ljungbyholm (Widgren 1998) med strölokaler norrut till Mönsterås Ålem, som tills vidare är svensk nordostgräns på fastlandet. Arten bör sökas på de båda nordliga lokaler som här upptas som osäkra, och den återstår att återfinna i Kalmar.

Arten är i Småland spädare och mera småväxt än på svenska västkusten, och den förekommer sparsammare än där. Den växer på flacka, välbetade, ganska exponerade strandängar, där den formar små rena fläckar allra längst ut mot vattnet. I mindre väl betad vegetation kan den klara sig intill flata stenhällar där konkurrensen är nedsatt. Den kan också växa i vegetationslösa sänkor, skonor, i välbetad strandäng. Arten blommar i juli och blomningstiden är kortare än hos de andra saltgräsen, något som kan bidra till att arten förbisetts så länge. Det hårda betet bidrar också till att blomningen blir obetydlig. Lättast är arten att känna igen på senhösten, när de krypande vegetativa skotten är väl utvecklade. Dessa skiljer sig från krypvenens Agrostis capillaris på att bladen är smala, hopvikta och styva (krypvenen har breda och platta blad med längre snärp).

Revigt saltgräs är en i Sverige sydlig art som växer längs landets kuster och i Östersjön är spridd till Öland och Gotland. Arten växer allra längst ut i vattenlinjen och bildar här en bård mot havet på stenig, lerig mark, ställvis i täta mattbildande bestånd. En annan typisk växtmiljö för gräset är skonor med gles vegetation. Revigt saltgräs växer mestadels vegetativt, blommar sällan och som enda art av de tre saltgräsen bildar den ovanjordiska revor under sensommaren.

På Öland är arten mer ovanlig än kustsaltgräs P. capillaris och grått saltgräs P. distans. Revigt saltgräs är funnet på dryga 50-talet lokaler, varav majoriteten längs den östra kusten. Gräset beskrevs av Sterner (1938) som växande i nedre strandområdet, "särskilt i NO riklig och ofta beståndsbildande". På östra Öland saknades det under hans inventering endast i Gärdslösa, Gårdby och Gräsgård socknar. Det verkar som revigt saltgräs minskat på Öland. Skälet bedöms vara dels att strandängar numera sakta växer igen, dels att de partier som ligger närmast vattenlinjen stängslas bort från betesdjuren. Med sin vegetativa spridningsförmåga klarar arten ett hårt betestryck men kan konkurreras ut av andra växter när betestrycket minskar. Övergödningen av Östersjön gör att dagens driftvallar mest består av fintrådiga alger som täcker det mesta närmast vattenlinjen där revigt saltgräs har sin nisch. Revigt saltgräs är troligen även förbisett under inventeringen. Att skilja de tre saltgräsen åt är inte lätt.

Revigt saltgräs utan vippor kan förväxlas med krypven Agrostis stolonifera, ett annat revbildande gräs i samma miljö. Krypven har ganska breda, slaka blad med tydlig nervatur på ovansidan. Revigt saltgräs har styvare blad, ofta något inrullade, och saknar tydliga nerver (Åke Widgren muntlig uppgift).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Enligt Martinsson (1997) växer revigt saltgräs på nedre landstranden tillsammans med kustsaltgräs P. capillaris och rödsvingel Festuca rubra samt i skonor. Johansson (1910e) beskrev artens miljö på Gotland som strandängar med fin kalk och lerblandad sand. Englund (1942) nämnde också skonor, mellan de öppna ytorna i skonans centrum och bården av salttåg. Englund hade 158 lokalprickar, liksom i dag mest på södra delen av ön. Arten har alltså minskat sedan dess, eller också är den förbigången under våra inventeringar.

Revigt saltgräs är karaktärsart för leriga havsstrandängar, där gräset oftast är heltäckande i den zon som tidvis översvämmas av havsvatten. Arten förekommer också i strandängsfragment på blockiga och steniga stränder. Oftast uppträder den tillsammans med gulkämpar, strandaster och salttåg.

Vi känner till två gamla fynd av revigt saltgräs.