strandkämpar

Strandkämpar är ursprunglig. Den ett- till tvååriga, konkurrenssvaga havsstrandsarten växer på blottad och åtminstone tidvis fuktig mark i klippterräng samt på strandängar och strandslänter.

Se Plantago coronopus subsp. coronopus och Plantago coronopus subsp. cupanii.

Gammal bofast art.

Tillfälligt inkommen med barlast. - 1 (1).

1722 Plantago coronopus L.

This species includes four subspecies (Fl. Eur. 4/1976, p. 40) of which only subsp. coronopus occurs outside the Mediterranean region. It generally follows the coasts but occurs also locally inland on saline soil. It has been introduced as a weed into the interior of Europe and several other parts of the world, in N. America probably more than the map indicates. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 419.

Strandkämpar växer på saltpåverkad mark som tidvis är fuktig. Arten gynnas av bete som håller stränderna öppna. Den växer nära havet på hårdbetade strandängar som har blottor i växttäcket, ibland i kanten av skonor. På 1800-talet noterades den även på lokaler en bit från havet som åkerdiken och lertag men inga liknande lokaler är kända på dagens Öland.

Utbredningen i Sterner (1938) visar en tydlig övervikt för västra kusten. Numera betas allt färre strandängar på västra Öland varför arten gått tillbaka. Strandkämpar finns fortfarande kvar längst nere i söder nära fyren Långe Jan, Ås sn. Där betas strandängarna främst av får, nöt och under några höstveckor även av stora flockar med rastande vitkindade gäss. Växten finns kvar på ytterligare några betade lokaler längs västra kusten medan den försvunnit från andra. Längst uppe i norr i Grankullaviken växte förr strandkämpar längs hela denna kuststräcka. Idag finns strandkämpar kvar på den välbetade östra sidan av viken. På västra sidan har betet nyligen återupptagits och kanske kan växten på sikt hitta tillbaka dit? Nytillkommet är att strandkämpar hittats på östra kusten vid Södviken (Persnäs och Föra sn), söder om Kårehamn (Löt sn) samt norr om Segerstads fyr. Sammanfattningsvis några minus och lite plus. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Från Öland är endast subsp. coronopus känd.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, betad, saltpåverkad strandäng, ofta något högre upp, vid stenar eller på toppen av små erosionshak, även vid laguner. Vid sina inventeringar 1928–36 fann Englund (1942) arten inom 28 strandavsnitt, vilka delvis sammanfaller med dagens. Englund har växtplatser vid samtliga nutida lokaler (anges ej särskilt nedan) förutom på sydöstra delen av Näsudden och öster om Petesvik.

Strandkämpar växer på fuktig, något salthaltig mark i strandängsfragment på steniga eller klippiga havsstränder i södra delen av landskapet upp till södra Orust. Ett par fynd är under inventeringen gjorda i Sotenäs. det ena på ett hamnområde, där man skeppat in portugisisk sten, det andra i naturlig vegetation på en närliggande ö. På ön finns växten fortfarande kvar och förmodligen har arten, som är vanlig i västra och södra Europa, kommit in med den importerade stenen.