grönknavel

Allmän

766 Scleranthus annuus L.

This polymorphic species is indigenous in Europe and probably adjacent parts of Asia and Africa. Fl. Eur. 1/1964, p. 149 reports four subspecies with varying distribution areas. It has been introduced into N. America and several other parts of the world.

Arten är numera delad i två underarter, grönknavel i snäv mening ssp. annuus och tuvknavel ssp. polycarpos. Mellanformer är ganska vanliga.

Under inventeringen har vi som regel endast noterat kollektivarten, men båda underarterna är vanliga i landskapet. Grönknavel är kulturberoende och växer som ogräs medan tuvknavel främst förekommer i naturlig vegetation på hällmarker, torrbackar och sandhedar.

Allm. i hela Närke med undantag för Skogsbygden i bl.a. Knista, Nysund, Kvistbro och Kil. Inte heller i Svennevad, där Kjellmert (1947) fann den allm., tycks den vara vanlig idag.

Växtplatser är bl.a. åker, landvinning vid Hjälmaren, kyrkogårdsmur, soptipp och kolbotten.

Se även: åkerknavel Scleranthus annuus subsp. annuus och tuvknavel Scleranthus annuus subsp. polycarpos

Gammal bofast art.

Förr även införd med barlast. Sällsynt längre norrut i landet. - 31 (17).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Se även tuvknavel Scleranthus annuus subsp. polycarpos

Först uppgiven av Dusén (1880). Belägg från Älvros: Kolsätt (16E 6j) taget av Dusén finns i S och UPS.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: allt material som insamlats under inventeringen har fördelats på underarter åkerknavel
Scleranthus annuus subsp. annuus och tuvknavel Scleranthus annuus subsp. polycarpos (se dessa).

Kollektivarten grönknavel är ganska jämnt spridd över Öland. Vanligast är den på södra halvan av ön, utmed västra kusten. Där växer grönknavel på sandiga torrängar och i ruderatmarker. På Stora Alvaret hittas den på betade torrängsryggar. Utbredningen på Öland signalerar att den föredrar något kalkfattiga områden. Förekomsterna i sandiga, magra åkrar har troligen minskat eftersom en del av dessa har omförts till tallskog eller vuxit igen. Av fynden är ca 20 % gjorda i sandiga åkrar, påfallande ofta anges de ligga i träda.

Grönknavel företräds på Öland av två underarter: åkerknavel subsp. annuus och tuvknavel subsp. polycarpos. Åkerknavel har blad som är 8–13 mm långa, de mellersta internoderna är 10–25 mm (ofta tydligt längre än bladen). Blommorna mäter 3–4 mm, de har en konisk bas och utåtriktade kalkflikar. Tuvknavel har ett kompakt växtsätt, kortare blad (6–8 mm), de mellersta internoderna är korta (< 10 mm), ofta kortare än bladen. Blommorna är mindre, de mäter 2–3,2 mm och har en rundad bas. Kalkflikarna är uppåtriktade och något inåtböjda i spetsen (Jonsell 2001). Mellanformer är vanliga. Knappt 75 % av fynden är bestämda till underart. Tuvknavel förefaller vanligare på Öland. Av ca 200 fynd bestämda till underart är 75 % tuvknavel och 25 % åkerknavel. Eftersom ekologin delvis skiljer redovisas de nedan var för sig.

Ursprunglig.
Två underarter förekommer på Gotland: åkerknavel ssp. annuus och tuvknavel ssp. polycarpos. En liten del (ca 4 %) av de uppgifter som lämnats under Projekt Gotlands floras inventeringar har inte varit bestämda till underart. Ruuth & Nilsson (1978) har en betydligt större andel obestämbara belägg från sin herbariegenomgång. Man kan tänka sig att bestämning i fält ger ett säkrare underlag, men det kan inte uteslutas att några av de gotländska uppgifterna representerar fel underart.

Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Allest. på sandområdena; eljes täml. allm.”. Tydligen minskade arten under 1900-talet, vilket troligen beror på färre öppna sandytor efter minskat utmarksbete. Grönknavel är ovanlig eller saknas inom skogarna på Lojsta hed, i östra Gotlands skogar samt på kalkområdena på nordöstra Gotland, liksom i flera av öns jordbruksområden.

Grönknavel är uppdelad i två underarter, men de har inte konsekvent hållits isär under inventeringen. Därför redovisas flertalet fynd på artnivå, medan de som angivits till underart behandlas nedan. Grönknavel växer på öppen, torr till fuktig, gärna sandig mark i naturbeten och hällmarker, i åkrar, på stigar och vägkanter.

Se även åkerknavel Scleranthus annuus subsp. annuus och tuvknavel Scleranthus annuus subsp. polycarpos

Grönknavel trivs på trampad grusmark och sprids där lokalt. Den gror troligen mest på hösten. Fröna tycks också långspridas med laster av sand, grus och krossgrus från lastbilscentraler, grus- och bergtäkter, eftersom man kan finna den i massförekomst på nygrusade skogsbilvägar långt från odlade trakter, som Tolocksberget i Enånger och Stor-Kölhöjden i Hassela. Även rödnarv och knytling uppträder på detta vis, men sällan ses alla dessa arter tillsammans. Grönknavel blommar från skogsstjärnans till linneans tid. Den tål stark torka under försommaren och kan då stå spänstig tillsammans med femfingerört, lomme, bergsyra och vårveronika, medan vårförgätmigej vissnar. Skotten övervintrar vissa vintrar helt gröna, andra år klarar sig bara en del av bladen gröna genom vintern. Efter en torrsommar som dödar gräs och örter kan nästa år grönknavel växa på de nya kala ytorna.
  Underarterna åker­knavel S. annuus subsp. annuus och tuvknavel S. annuus subsp. polycarpos har identifierats i ett fåtal fall.

Se även åkerknavel Scleranthus annuus subsp. annuus och tuvknavel Scleranthus annuus subsp. polycarpos