bok

Bok är ursprunglig men odlas också som skogsträd. Den är ett skuggtåligt sekundärträd som utvecklas bäst på frisk mark med kalkhaltiga, finkorniga jordar och rörligt grundvatten, dock inte på styv lera. De flesta halländska bokskogar växer emellertid på kalkfattiga, moräntäckta sluttningar.

En del bokbestånd, som har lång kontinuitet genom att de växer i mer eller mindre svårtillgängliga branter, innehåller i dag stora naturvärden och är mycket skyddsvärda.

De största bokskogarna finns i det s k centralhalländska bokskogsområdet i Varbergs kommun. Bokskogsarealen i Hallands län uppgår till ca 5000 ha, vilket är något under 2 % av den totala skogsarealen (Larsson 1982). Bokens framtid som skogsträd är bekymmersam i Halland eftersom 75 % av bokskogsarealen utgörs av bestånd som är äldre än 80 år.

Delvis giftig prydnads- och läkeväxt vars nuvarande träd härrör från odlade ex. Täml. sälls. förvildad nära eller på avstånd från moderträd i ett 20-tal socknar.

Bok sprider sig från odlade träd ut i närmaste omgivning i vägkanter, lövbryn, granskogar och på tallmoar, men mestadels blott något hundratal meter från moderträd. Ovanliga växtplatser för telningar har uppmärksammats i en ålund vid Karlsnäs i Ånsta 1995 och vid Stjärnsunds slott i Askersund 1990 ute på vasstorven i vattenbrynet.

Bokens största utbredning fanns, enligt pollenfynd, vid medeltidens mitt upp till och norr om Närke. Lämningar i Närke är kända tidigast från boreal och atlantisk tid, tidigare än för 6 700 år sedan, men synnerligen sporadiskt (Lindquist 1931). Den fanns från subboreal tid, för omkr. 4 000 år sedan, till nutid vid Nyckelmossen i Askersund samt vid Mosjöbotten och Ekebymossen i Kumla (Post 1924, Florin 1961). Från vikingatid på 1000-talet var lämningarna talrika.

Bokplantering pågick på flera håll under 1800-talet (Haugard 1940, Larsson 1924). Det fanns i Lerbäck ”knappt planteringsträd tillfinnandes” (Robson 1833). ”Alla nuvarande bokar i länet äro planterade” (Broddeson 1948). Men den var då redan förvildad i Närke. Bok sågs ”på ängen invid och i skogsbackar midt för Lekeberga. Förmodligen fordom planterade och förvildade” (Gellerstedt 1852).

Trädet var täml. allm. i Garphyttans nationalpark (Kihlstedt ms 1910-talet) i ”talrika 1–3 m höga ex. i lövängens östra och mellersta del” (Asplunds 1925).

God självföryngring sågs också vid Latorp i Tysslinge (Sylvén 1933) och vid de på 1860-talet ollonsådda bokarna i Säbylund i Kumla. De odlade träden vid Stjärnsund i Askersund hade en del spirande telningar i sin närhet (Sernander 1933). Vid Skärsätter i Asker sågs andra generationens telningar rikligt i närheten av förvildat moderträd på en brottkant 1990.

Odling av bok har förekommit ganska allmänt. Vid Vissboda i Lerbäck odlades bok på 1700-talet (Waldén 1949b). En rik samling stora bokar finns vid Geråsens herrgårdspark i Viby, där 34 träd är mer än 242 cm i bho (Löfgren m.fl. 1999d).

Den äldsta boken i landet har konstaterats vara 400 år gammal (Niklasson & Fritz 2003). Reutersholmsboken i Örebros slottspark antogs i ålder ungefär likvärdig med de som växer på Åholmen i Rytterne i Västmanland (Linder 1917). De har i så fall planterats på 1760-talet (jfr Malmgren 1982), vilket dock motsägs av deras bho som 1931 var blott 188 cm (Sernander 1933).

I Bo finns åtskilliga vägbokar. Dess bokskog planterades 1878 (Jansson 1933) och ansågs av G. Schotte vara Mellansveriges största bokplantering (Sjöbeck 1935b, Sylvén 1933).

Odlad i Västmanland åtminstone sedan 1720 (se Fulleröboken nedan). Ännu vid 1700-talets slut inskränkt till några få slotts och större gårdars parker samt eventuellt torpet, Mörttjärn i Grythyttan. Under 1800-talet vanlig i parkanläggning av engelsk typ, främst på Mälarslätten men också här och var i skogsbygderna (vid brukens herrgårdar). Flertalet av de bokgrupper eller solitärträd, som ingår eller ingått i parker eller förekommer i städer eller vid kyrkor, syns ha planterats under ett tämligen begränsat skede mellan ca 1850 och 1910. Senare har parkplant. skett bl.a. i Sätra brunn, vid Seglingsberg och i Nora stad.

Massutsättning av bok i skogligt eller landskapsprydande syfte har sällsynt ägt rum. Så meddelas i Kongl. Maj:ts Befallninghafvandes femårsberättelse för åren 1861–65: "Å Köpings stads utmark har ifrån och med år 1861 ytterligare omkring 260 qvadratref blifvit planterade med lärkträd, björk, tall, gran och bokplantor." Stora bokbestånd i nutiden N Frösåker i Kärrbo (70-talet träd över ca 1 ha; ca 85–90 år gamla enligt 1976 räknade ringar på fällt träd), SV Västeräng på Ridön (ca 40 av Domänverket planterade träd över 0,4 ha, fridlysta 1960) samt 500 m N om Hedensbergs gård i Tillberga (bestånd över sammanhängande yta om ca 2 ha, enligt uppgift 1972 av skogvaktare U. Holmlund planterat omkring sekelskiftet). Sistnämnda bestånd, ett av de största i Mellansverige, har behandlats av MALMG. (1972c). I Sala förekommer bokar på en holme i Långforsen, varom DAHLG. (1950) upplyst: "Nuvarande professor H. Osvald --- omtalade för länge sedan i ett föredrag, att han märkligt nog hade funnit unga bokar växande på en holme i Långforsen. Lyckligtvis var jag närvarande och kunde upplysa om att det var en välmenande man, som hade planterat dessa bokar jämte en del ädla lövträd." Troligen = N. Kullerholmen: "6 buskartade småbladiga, i skärets mittlinje. En 5 m, en 3 m hög. 4.7.50." (Morander).

De största av författaren kända bokarna i Västmanland är följande:

Arboga: Ellholmens f.d. engelska park "Bokarna växer längs ena sidan av en allé, vars andra sida bildas av parklind. De först nämnda träden har befunnits mäta i brösthöjdsomkrets: 294, 196, 292, 270, 263, 198, 309 cm; ett avsides träd är endast 142 cm och kan möjligen vara en förvildad avkomling av de äldre träden." (MALMG. 1972a.) Denna park torde ha anlagts under slutet av 1700-talet.

Grythyttan: Mörttjärn, gammal torptomt Omkrets 360 cm i "brösthöjd", "Enligt en sägen planterad av en från 30-åriga kriget hemvändande soldat" (Grythyttan i ord och bild 1962, h. 13). Knappast så gammal men sannolikt planterad vid mitten av 1700-talet.

Norra Guldsmedshyttan: Hällsjötorpet (ca 200 m ö.h.) I en landsvägsallé av bok, parklind, lönn och lärk ingår sex äldre bokar, av vilka den grövsta 1976 var 208 cm i omkrets 1,3 m ö.m.(!).

Kärrbo: Frösåker "Frösåkersboken", planterad i S-delen av liten höjdås ca 300 m N herrgården: Omkrets 1916 drygt 3 m "vid brösthöjd", höjd samma år ca 22 m (DAHLG. 1917). Omkrets i april 1979 354 cm 1,3 m ö.m.(!). Trädet är avblåst ca 6 m ö.m. och har för ca 10 är sedan tappat den grova, understa gren, som syns på Dahlgrens bild. Flera unga, toppställda stammar utgår strax nedom brottstället på huvudstammen. Växer, i förhållande till på Dahlgrens bilder, tagna 1916, ej längre fritt utan trängd av sedan dess uppvuxna lövträd. Den omges bl.a. av några självsådda småbokar. Enligt en uppgift till Dahlgren av Frösåkers dåvarande ägare skulle trädet ha planterats på 1790-talet.

Rytterne: Åholmens f.d. engelska park "Den intressantaste delen af denna löfäng är bokdungen vid Adams Dahl, där boken först inplanterades, hvilket tycks hafva skett mellan 1760–1770. I denna bokdunge påträffas ett tjugutal stora kraftiga bokar, hvilka vid brösthöjd mäta en omkrets af 200–210 cm." (MALMSTRÖM & MALMSTRÖM 1912.) Enligt MALMSTRÖM (1910) 15 stora träd samt talrika unga bokar, från 2-åriga plantor till träd med brösthöjdsomkrets av 40 cm. "Nu finns endast några få [storträd] kvar, varav den grövsta 1948 mätte 270 cm. --- Ett rikt uppslag av ungplantor finns även. Bokarna har bildat ett bestånd, vilket närmast får karakteriseras som blandat, och i vilket boken ingår som dominant bland övriga lövträd." (LILJEBÄCK 1959.)

Västerås-Barkarö: Fullerö "Fulleröboken": Fridlyst som naturminnesmärke 1925 genom Västmanlands läns trädgårdsförenings tillskyndan: "En bok i huvudgårdens närhet, 12 m. väster om den bygdeväg, som leder till fiskarebostället, mätande i omkrets i brösthöjd 4,34 m, ett av ortens allra förnämsta träd." (VTÅ 1925.) Enligt en bild fyrstammig, delad omkring 2 m ö.m. Den fälldes sedermera, varvid stubben (1949) i omkrets mätte 700 cm (LILJEBÄCK 1959). Enligt M. FLOD. (1911) skulle boken ha beskådats av Linne (vid hans Fullerö-besök 1746). Detta är troligt. De äldsta bokarna vid slottet planterades 1720 enligt BARCH. (1772).

Västerås-Barkarö: Fullerö Möjligen jämnåriga med den ovannämnda men troligen yngre är "6 gamla parkbokar, numera fridlysta, varav en med en brösthöjdsomkrets av 265 cm (1949)" (LILJEBÄCK 1959). Återfinns ännu, nära Fulleröbokens växt pi., jämte självsådda ungträd, ÖSÖ slottet i parklundartad vegetation(!).

628 Fagus sylvatica L.

This species is restricted to Europe. The closely related F. orientalis Lipsky in the Black Sea-Caucasus area is also mapped but not intermediates between these two species (cf. Meusel et al. 1965, map p. 120). F. sylvatica is cultivated and naturalized in many places outside the natura! distribution area. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 121.

Gammal bofast art.

Larsson 1851, (Bardin 1838).

Status: gammal och bofast, därtill ofta odlad som prydnadsträd och kvarstående.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.
Kommentar: variabel i flera avseenden: s.k. vresbokar F. s. f. tortuosa, med vridna grenar och mer eller mindre parasollformad krona, förekommer naturligt nästan bara på Romeleåsen och dess utlöpare samt sydväst härom till Svedala (se vidare JKt 1968); blod- och rödbokar med mer eller mindre mörkt purpurfärgat bladverk odlas ofta och förekommer som spontana eller förvildade sällsynt men jämnt spritt och har noterats från flera tiotals lokaler; former med mer eller mindre djupt sågtandade blad har noterats från en handfull lokaler.

Boken växer på torr eller frisk jord, gärna i kuperad terräng. Den bildar täta skogar både på näringsrik och näringsfattig mark och förekommer även inblandad i annan lövskog och i granskog. Men den kan även växa fristående, t.ex. på betesmark, renar eller vägkanter. Bokens förmåga att överleva i mycket skuggig miljö kan endast jämföras med granens. I de flesta miljöer skulle boken med tiden bli en övermäktig konkurrent till alla andra träd om den tilläts utvecklas fritt. På en del för granen gynnsamma marker kan de båda arterna dock ha vuxit tillsammans under flera hundra år (Björkman 1998).

Boken är ett av de senast invandrade träden. Inte förrän för cirka 3000 år sedan torde den ha etablerat sig på enstaka platser i de södra och västra delarna av landskapet (Björkman 1996). Mer allmän blev den först omkring 500 e.Kr. Sin största utbredning nådde den troligen under tidig medeltid. Därefter har Smålands bokskogar decimerats kraftigt genom avverkning för att få ved och virke, för utvinning av pottaska och under 1900-talet för att ge plats åt ekonomiskt mer fördelaktig granskog – i trakter i sydligaste Småland, där boken dominerade för ett sekel sedan, ser man den idag mest som gles insprängning i kulturgranskog. I olika lagar har bokskogarna dock sedan 1960-talet skyddats från att ersättas med barrskog.

På sommaren är de tätt slutna bokskogarna fattiga på blommande växter, men på våren kan marken vara täckt av blommande mattor av vitsippor Anemone nemorosa. I näringsrika bokskogar i östra Småland påträffas inte sällan tandrot Cardamine bulbifera och myskmadra Galium odoratum. Gamla och döda bokar är viktiga för svampar, lavar, mossor och många lägre djur.

Märkesträd. Den grövsta kända boken i Sverige växte vid byn Århult i Högsby Fagerhult (O. Persson 1982). Dess omkrets i brösthöjd uppgavs vid en mätning 1912 till 15 alnar, vilket motsvarar 885 cm. Bröstomfånget hos en bok vid Hagelsrum i Hultsfred Målilla uppmättes 1939 till 810 cm (O. Persson 1982).

Nordgränsen för ursprunglig bok passerar genom Småland, men det är en diffus gräns, där antalet spontana bestånd successivt avtar mot nordost. Även i landskapets nordöstra delar påträffas bestånd, som möjligen är spontana. Det är ofta svårt att avgöra om en bokförekomst är spontan eller ej, eftersom arten sedan lång tid har planterats, först för att ge bete till svin (´av de berusande feta ollonen blir svinen feta men fläsket löst´; Linné 1755), senare som skogs- och prydnadsträd. Den föryngrar sig och sprids från odlade bestånd i hela landskapet.

En kartläggning av historiska och nuvarande förekomster av bok i socknarna inom Östbo och Västbo härader i västra Småland ges av Svenningsson (1992).

Bok förekommer naturligt i vårt land främst i södra och västra delarna. Studier av pollenförekomster i Ölands myrar har påvisat att bok växte på mellersta och norra delarna av ön åtminstone från yngre bronsålder och fram till vikingatiden dvs. från 1000 f.Kr. till 1000 e.Kr. (Lundqvist 1928). Längre fram i tiden förefaller bok ha varit försvunnen från Öland innan den började planteras på 1800-talet.

Bok klarar sig på jordar som är såväl näringsfattiga som näringsrika men vill ha väldränerad mark. Stora delar av främst Mittlandet på Öland är periodvis alltför vattensjuka för att vara lämpliga för bok. Sedan slutet av 1800-talet har bok planterats på åtskilliga ställen i Bödaskogarna. Bokträd ansågs speciellt bra för att hålla de kilometerlånga, raka skogsdikena öppna och förhindra annan vegetation att ta över. Tydlig självföryngring sker på flera håll. Naturreservatet Borga hage, Räpplinge sn, hyser ett par bokbestånd där träden börjat anta grövre dimensioner. Ett berömt träd är "kärleksboken", en blodbok f. purpurea, NO om kyrkan i Högsrum som planterades i början av 1800-talet; omkretsen i brösthöjd är idag över 5 meter. Även vid Berget, Högby sn, finns en bok av ansenliga mått; omkretsen var 1977 nästan 4 m. Båda dessa bokar noterades och mättes av Hemmendorf (1895–96). Att skilja planterad bok från tydligt självföryngrande har inte gjorts under inventeringen varför alla fynd redovisas i klump.

Förr bofast och utgången, numera inkommen och kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast. I dag finns flera (planterade) bestånd med spontan föryngring och även enstaka träd eller buskar strödda i naturlig vegetation. Ett stort bestånd med kraftiga träd, planterat 1885 (Olofsson 1945 s. 438), finns i Klinte på Klinteberget (där stor skogslilja Cephalanthera damasonium etablerat sig). Andra större bestånd finns vid kyrkan i Västerhejde samt vid Furulund i Visby.

Blodbok har antecknats från Väskinde, just O Brucebo naturreservat 1997 (165205 639855 JP) och Visby, inom Brucebo naturreservat 2007 (165183 639855 TGu i ARK) samt från Klinte, Klinteberget, O Kvartettstigen, 1 ex. ca 2 m högt 2014 (164612 636419 GI).

Bok växer på relativt näringsfattig, torr till frisk jord i sluttningar och utefter bergsidor. Den bildar ibland rena bokskogar, ibland förekommer stora träd i bland- och lövskogar på rikare mark. Mycket ofta finner man småplantor av bok i de flesta typer av skog. Förmodligen är den planterad på åtskilliga håll i landskapet, men det hävdas att bokskogen i Hogsäm på Sotenäset är Sveriges nordligaste spontana bokskog. På några lokaler har vi funnit kvarstående blodbok f. atropunicea och små självföryngrade plantor.